Bohuslav Martinu skrev sina Slovakiska variationer för cello & piano i mars 1959, svårt sjuk i cancer, ett halvår innan sin död. Folkvisan ”Kde bych já vedela”, ”Om jag hade vetat”, utgör temat som det sedan följer fem variationer på. Här bjuds det på, som i kvällens alla tre stycken, smäktande känslosamt cellospel från Andreas Lavotha som tränger rakt in i ben och märg. Även det följsamma pianospelet hos Christopher Hästbacka bidrar till den yttersta njutbarheten detta står för.
Aftonens andra verk, Alfred Schnitkes första sonat för cello och piano från 1978, bjuder på tre sammanflätade satser fulla av intrikat pizzicato-spel på cellon. Kontrasten mot de slovakiska folkvisevariationerna kunde inte vara större. Ett lysande exempel på den bredd kvällens solister besitter.
1901 skrev Sergej Rachmaninov sin sonat för piano och cello. Ett fyrsatsigt verk som är ett romantiskt mästerverk som flyger fram i detta fantastiska framförande.
Detta var en konsert där samspelet från båda inblandade musiker är rakt igenom bländande. Detta var en kammarmusikafton som bjöd på allt en sådan bör innehålla och mer därtill. Magnifikt!