Havet. Det är det första Lisa Hellmer och sambon Patrik Johnsson ser när de slår upp ögonen. Sovrummets tre höga fönster bjuder på en fantastisk utsikt, en utsikt som sedan följer med i hela hemmet.
– Vi kan ju typ inte bo på hotell längre, man får ju klaustrofobi av allt, skrattar Lisa när Duo kommer på besök en solig höstdag.
Paret bor i en ombyggd sommarstuga på Svartnäsudden, en mil utanför Piteå, och kunde inte trivas bättre.
– Jag älskar att bo här. Det är ju så hysteriskt vackert, och olika typer av vackert olika årstider. Det är ju som att bo i en tavla.
Hon berättar om dramatiken när isen går, och när den lägger sig om senhösten. Om tystheten på vintern och havets alla ljud hela sommaren. På köksbordet står en skål kantareller som Lisa plockat samma morgon.
– Man behöver inte kämpa sig till naturen, här finns både hav och skog. Det finns ingen anledning att inte bo här året om, säger Lisa.
Både hon och Patrik kommer från Kungsbacka utanför Göteborg och via några omvägar hamnade Lisa i Piteå för att studera. Efter utbildningen fick hon jobb och Patrik valde att flytta upp.
– Vi hade ingenting och kände inga vanliga pitebor, utom några som jag buggade med. Jag frågade en av dem om vi kunde bo hos henne. Hon hade inte plats för oss i huset men vi fick bo i hennes husvagn.
Lisa funderade på vad det skulle bli för ett liv – i husvagn, Patrik utan jobb och hon med en halvtidstjänst.
– På en vecka fick Patrik fem jobberbjudanden, vi fick tag på en 120 kvadratmeters lägenhet inne i Piteå och jag fick i princip heltid. En vecka, så löste sig allt!
Men. Om de nu skulle bo i Norrland så skulle de bo på landet, resonerade de. Patrik antog sig utmaningen och hittade en stuga vid havet som länge stått tom.
– I Göteborg måste man ha 15 miljoner för att bo så här så så för oss var det ”Wow! Får man bo så här?”.
Efter en lång och slingrande grusväg som följer havets vikar och kantas av såväl enkla sommarstugor som nybyggda villor når man slutligen Lisas och Patriks hus.
– Vi köpte det mitt i vintern och och missade helt att det var grusväg. Men det går bra, jag är på jobbet på en kvart. Det är bara en gång jag inte tagit mig till jobbet, det var sån drivsnö. Visst har det hänt att jag fått krypa till bilen men då tänker jag: ”Det är så härligt med väder, man känner sig som en urmänniska”, säger Lisa.
Huset, som byggdes 1994, hade gott om stugkänsla när Lisa och Patrik fick nyckeln för sex år sedan.
– Det var en furufest kan jag säga.
– Vi visste inte så mycket men vi var ivriga på att få bygga vårt hem. Vi ville få bort allt som kändes som stuga, hur mysigt det än kan vara så kändes det inte som ett hem.
Så det första paret gjorde var att måla alla väggar och tak vita. Sovloftet revs, väggar flyttades och den inglasade altanen byggdes om till sovrum.
För att få mer plats för umgänge tog de bort väggarna mot det tidigare köket bort och byggde ut en del åt havet till.
– Det var svårt att få plats med kök och matbord och mys på ytan som var. Redan i ritningen av utbyggnaden fanns faktiskt matbordet med.
Resultatet är ett enda stort rum som fungerar som kök, matal, vardagsrum och halll.
– Jag vill att mitt hem ska vara opretentiöst och mysigt. Mysigt är nog det viktigaste. Att man skapar många små rum i rummet, även om det är öppen planlösning. Mys kommer när man känner sig omsluten. Och så mycket ljus och kuddar, säger Lisa.
Ryggåstaket och mängden fönster i alla vädersträck ger rummet en känsla av rymd och ljus.
En kul detalj är den platsbyggda bokhyllan som ser ut att hänga i takslutet där ytterväggen tidigare satt och under den fortsätter rummet ut den utbyggda matsalen.
För Lisa var det mörka och rustika golvet väldigt viktigt.
– Man måste få fäste och jordas någonstans. Jag ville att det skulle kännas väldigt mycket av golvet.
Möblemanget är superlågbudget, största delen begagnat med inslag från billiga möbelvaruhus. En gammal, vinröd sammetsfåtölj och en ljusgrön divan i samma material är vackra blickfång som sätter stilen.
– Jag får jobba med det jag har. Jag har aldrig köpt en dyr möbel, säger Lisa.
Hon dekorerar gärna med vackra bruksföremål i stället för att pynta med prydnader.
– Jag tycker om vackra saker, men det ska vara något jag använder som de här uppläggningsfaten, säger Lisa och visar innehållet i det fönsterlösa vitrinskåpet intill matplatsen.
– De här är ju värsta konstverken! När jag inte har mat i dem får de stå här och se vackra ut. Jag vill inte ha något jag inte tycker är fint för då vill jag inte ha det framme.
Ett annat exempel är en gammal bärrensare av grånat trä – i stället för en ful plastbricka som man gömmer undan ett skåp får denna stå i köksfönstret året om.
Lisa tycker framför allt om gamla saker med patina, naturmaterial och naturfärger, tyger med struktur som känns, trä och glas. Och saker som betyder något för henne, som den inramade Göteborgsposten från dagen hon föddes, som bilden på Patriks bästa kompis, som den hemgjutna betongbänkskivan, som lackskorna från barndomen och mycket annat.
– Det är en blandning av högt och lågt med saker jag tycker om. Det är roligt när man kan berätta om saker.