Sunderbyns reggearockband har skaffat sig en stadig supporterskara, de är ett av Norrbottens populäraste band och drar alltid mycket folk till sina spelningar. Utan att egentligen ha slagit igenom ännu.
Det har gått åtta år sedan debuten. Sedan dess har deras topplåtar spelats drygt sju miljoner gånger på Spotify, publikhavet på Luleåkalas har sjungit allsång till deras refränger och de har turnerat runt festivaler i hela Skandinavien. Det är inte illa för ett band som aldrig slagit igenom.
Men faktumet kvarstår – Skaburbian Collective har inte slagit igenom.
Därför är det inte särskilt konstigt att bandet testat nya vägar inför sitt fjärde album, som släpps den 25 februari. Gruppen har vänt sig till BD Pop för att få rådgivning och hjälp i rätt riktning, vilket har lett till att producenten Patrik Heikinpieti kopplats in och strategin kring albumsläppet har stramats upp.
Kanske är det därför "Harmony" känns allvarligare och mer på riktigt än deras tidigare skivsläpp. Mycket av den "Skaburbianska" smutsen har tvättats bort och fram har en skimrande rostfri produkt tittat fram ur studion.
Första gången jag hörde öppningsspåret "Power Of Love" var jag skeptisk och nästan besviken över det nya soundet. Det är en elektronisk sida som vi aldrig sett tidigare från Skaburbian Collective och många av bandets fans kommer garanterat känna samma sak. Allsången på "Flow" och det enkla hos "Little Girl" ligger långt ifrån låtarna på "Harmony" och det kommer skrämma bort många av de som vanligtvis står längst fram vid scenkanten och viftar med händerna.
Men Skaburbian Collective behöver inte vara deppiga över det. Några hardcorefans försvinner – men desto fler lär tillkomma.
Det här är en betydligt snyggare och bättre skiva än vad gruppen gjort tidigare. En hel del cred ska naturligtvis gå till ”Patso” Heikinpieti, utan honom hade vi troligtvis inte fått det så härliga synth-/orgel-/elektroljudet som ligger över stora delar av plattan. Med den färska produktionen kommer musiken fram på riktigt och ger låtarna rättvisa.
Efter några lyssningar har chocken lagt sig och jag tar tillbaka mycket av min skeptism, även om jag fortfarande inte håller förstasingeln "Power Of Love" som det starkaste kortet. "The Reason" är troligtvis den vackraste låten Skaburbian gjort hittills och med "Offside" känns Kristofer Börlins sång ärligare och naknare än någonsin.
Det känns som att "Harmony" är på riktigt.
Frågan är om det räcker för att Skaburbian Collective ska slå igenom på riktigt?