Ramblin’ Minds firar 25 år och ställde under lördagskvällen till med ett präktigt blueskalas.
Först ut på scenen är Michaela Frankkila som är av samma årgång som jubilarerna, anno 1987. Hon är söt som en liten porslinsdocka och sjunger med en len och klar röst, kompad av Anders Wedin på gitarr och Tobias Lindvall på munspel. Det är en mjuk start på aftonen.
När Ramblin’ Minds sedan kliver på är det full fräs på en gång. Leo Holmberg framför Muddy Waters Sugar Sweet, Anna Wedin sjunger Kiss me in the dark, uppbackad av blåsduon Horny Minds. Första set är ett vackert collage av gästartister som delat scen med Ramblin’ Minds under åren. Björn Sjöö är en av dom, och han ger oss Hoochie Coochie Man.
Munspelande Mikael Bäckman bjuder upp Anna-Maj Öhlund, Tommy Pettersson och Tobias Lindvall på scenen och med varsitt munspel i högsta hugg turas de om att spela i en instrumental låt. Skitfränt!
Stämningen bland publiken är på topp, glada ansikten överallt. En del dansar, andra sitter ner och gungar i takt med kroppen. Det är ett riktigt kalas det här.
Det är ständig ruljans på scenen när gästerna avlöser varandra. Britta Bergström sjunger Janis Joplins Piece Of My Heart, Terese Höggren, syster till Ramblin’ Minds batterist Katarina, ger oss The Weight. Morgan Andersson och Svartöns Blues-stipendiaten Elin Lindström bjuder på Jimi Hendrix. David Morin får hela salen att sjunga Ja må du leva till jubilarerna.
Sista set är Ramblin’ Minds allena på scenen. Vi får höra Too Many Teardrops, Hey Lawdy Mamaoch T-Bone Walkers Blue Mood från deras alldeles färska skiva In A Blue Mood.
"När man har en pianist på scen kan man inte låta bli att spela Ray Charles" säger Leo Holmberg och nu är det dags för pianisten Mathias Lundkvist att få skina. Ray Charles Mess Around är kvällens ösigaste och bästa låt.
"Tack underbara människor" och så avslutas kvällen med en Little Milton låt.
3,5 timme med blues är inte så tokigt, men nog blev jag mätt.
Tack för galejet Ramblin’ Minds. 25 år kvar till 50-års kalaset då!