SE FLER NÖJESTIPS I EVENEMANGSGUIDEN
Det är massor av arbete som kvarstår. Det är inte bara Föreningsgatan 7 som ska städas och fixas. Hemma i stugorna gör sig medlemmarna i festivalens arrangörsgrupp sig redo för att få sina hem invaderade av band och besökare från hela landet.
Årets banduppsättning på festivalen är kanske den bästa hittills. Warcollapse från Småland är ett klassiskt band i punksvängen, ett band som sällan ställer sig på en scen, men eftersom vi byggt upp ett bra rykte om våran festival ställer de upp.
Samma sak gäller Sju Svåra År från Stockholm, ett sådant där band som alla punkare i Luleå har lyssnat på i tio år, ett band som praktiskt taget nästan inte existerar. De skulle exempelvis spela på en festival i Umeå för några år sedan, men ställde in i sista sekund. Det ger bokningen självklart en extra dimension, det är alltid fint att klå Umeå liksom.
Det är väl lite det som är grundtanken med festivalen. Att visa upp punkscenen här i Luleå för resten av punksverige, vilka vi är, att Luleå och Norrbotten är den bästa platsen på jorden, att vi är ett fantastiskt gäng, höja ribban för umeborna.
På grund av lokalen blir det så klart en liten festival. Den är slutsåld för längesedan. Det blir ganska internt, alla som kommer är vänner och bekanta. Det kan verka ganska knasigt, men det är det som gör hela festivalen. Det skapar en familjär känsla, en sådan där magisk känsla av att vi alla just den här helgen är ett. En levande organism.
Norrbotten Hardcorefest skulle kunna liknas med ett konvent. En bunt med människor som gillar samma slags musik, delvis har samma åsikter och i många fall likadana kläder. Ett gäng människor som reser land och rike för att besöka varandras festivaler. Ett turnerande sällskap. En familj.
Men det som kanske utmärker punkscenen i Luleå från övriga Sverige är att vi trots allt ändå inte är en särskilt homogen grupp. I större städer som Göteborg och Malmö finns det flera scener. Det finns en för nykter hardcore, en för råare musik, en för mer välpolerat osv. I Luleå kan vi inte hålla på så, vi är för få, allt buntas ihop till ett. Vi är veganer, jägare, hockeysupportrar, medelklass och underklass.
Vi tvingas att hålla ihop eftersom det annars inte händer något alls. Våran kreativitet når sitt crescendo i och med Norrbotten Hardcorefest. En helg då alla våra drömbokningar och ambitioner delar samma utrymme.
När så mycket tankar, personligheter, tycken och smak delar tak så lyfter taket. Högt, högt, högt, och det skapar en atmosfär som aldrig nås i storstäderna.
Nästa år kommer det inte gå att vara lika slutna längre. Intresset för festivalen har blivit så stort att vi kommer behöva hitta en annan lokal. Det föder självklart nya möjligheter. Vi får chansen att på riktigt sprida budskapet om festivalen och att ge alla utan biljett en chans att vara en del av den där enorma organismen. Men det är för tidigt att börja sia om nästa års möjligheter. Vi har den här helgen att koncentrera oss på i första hand.
För arbete blir det. Det är ingen av oss arrangörer som direkt får en kul helg. Vi jobbar och sliter ut oss själva. Utan betalt. Inte ens mat får vi. Men varför gör vi det då? Varför inte bara sitta hemma och klaga på att ingenting händer i Luleå? Varför uppoffra hundratals timmar utan lön för att göra andra nöjda?
Det är när helgen är slut och samtliga besökare och band berättar för oss att de har haft den roligaste helgen i deras liv som gör allting värt det. Att veta att man tagit tag i sitt liv istället för att sitta hemma och klaga.