LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
"Rasisterna i SD vill få långvarig nedmontering av landsbygden och galen fördelningspolitik att verka vara flyktingars fel, det gör oss förbannade". Så beskriver musikkollektivet Höstorkestern, som nu släpper ny platta, vår samtid.
Nog bjuder samtiden på gott om inspiration till de som skriver och spelar politisk musik. Nu släpper Höstorkestern sina andra platta, "Norrlands medborgargarde", och eftersom många i kollektivet har rötterna i Kiruna hålls förstås fredagens releasekonsert här. Viktor Mattsson, en av musikkollektivets 20 medlemmar, beskriver den nya plattan som "lite råare" än föregångaren från 2015.
– Den första var mer akustisk och hade mer av en viston. Den här är mer av en renodlad proggplatta, säger han.
De politiska budskapen är desamma som tidigare. Kritik mot stora företag - vars vinster i alldeles för stor utsträckning lämnar länet samtidigt som ingreppen i naturen är oåterkalleliga - återkommer förstås. Kritik mot centralisering och gentrifiering likaså.
Rasister? De kan också räkna med en släng av sleven. Makten - tänk ministrar och direktörer - sågas. Ett exempel från titelspåret: "Kapitalet paxar marker för en gruva, där samerna i tusen år har älskat, levt och hämtat sin mat, och Rosenbad rear ut alla mineraler för små riksdaler - alla måste fatta hotet mot vårt företagsklimat".
Ny turné blir det sannolikt framåt sommaren. Idag är medlemmarna utspridda över hela landet - från Malmö i söder till Kiruna i norr. Vad gäller turnéerna är det en fördel - på spelningar i södra Sverige kan en viss konstellation lira, på spelningar i norr kan andra vara med. Anton Sundell, ett av musikkollektivets nyare tillskott, säger att det är lätt att spela med Höstorkestern och att den press som kan finnas i andra musikaliska sammanhang saknas här.
– Det är en väldigt öppen och oängslig stämning överlag. Jag lärde mig i princip låtarna i studion.
Några i musikkollektivet jobbar, andra pluggar. En del är heltidsmusiker och spelar därför också i andra band.
– Vi blir bara fler och fler, det är ingen som får sluta, säger Jonas Pietikäinen och skrattar.
Även om det bara är en kärngrupp på två-tre personer som skriver text och musik bidrar alla med något eget. Det ger en variation i musiken. Men hur funkar texter om Norrlandsfrågan, Pajala efter Northland och Gállok nere i, säg, Skåne? "Bra", svarar kollektivet. Frågor om till exempel glesbygd och centralisering känner folk över hela landet igen.
– Vi har en bra blandning av humor och allvar som jag tror att man kan lockas av oavsett var man bor, säger basisten Tony Tannerdal.