Bakom namnet The Hanged Man döljer sig 26-åriga Stockholmskan Rebecka Rolfart. Hennes musikkarriär började för tio år sedan i bandet Those Dancing Days. När de tog en paus på obestämd tid 2011 bestämde sig tre av medlemmarna, Rebecka Rolfart, Lisa Pyk Wirström och Cecilia Efraimsson, för att starta bandet Vulkano. Men efter bara ett album bestämde sig Rebecka Rolfart för att hoppa av. Ett avhopp som till sist resulterade i The Hanged Man.
– Jag hoppade av ganska mycket i livet just då. Jag kände starkt för att göra något annat och det kändes som jag satte käppar i hjulet för de andra när jag inte var lika peppad. Jag ville se vad som hände om jag gjorde något helt själv.
Resultatet blev The Hanged Mans debut ”First Quarter Moon”, ett minialbum som Rebecka Rolfart känner är mer hon själv än det hon varit inblandad i tidigare.
– Those Dancing Days kunde kännas lite glättigt ibland. Och Vulkano var lite mer punk. Det här är mer melankoliskt än de tidigare grejerna, mer mystiskt. När jag gjorde ”First Quarter Moon” ville jag att det skulle vara både psykedeliskt och modernt, jag lyssnade mycket på Can och Fever Ray. Fast egentligen tänkte jag mest på färger.
När Duo Nöje pratar med Rebecka Rolfart är hon på Gotland och skriver nya låtar. I recensioner av ”First Quarter Moon” har minialbumet benämnts som ”en provkarta över vad som komma skall”. Och hur The Hanged Mans kommande album kommer låta kan Rebecka Rolfart inte svara på.
– Jag brukar tänka på hur The Hanged Man egentligen ska vara, måste jag känna mig låst? Livet ändras ju hela tiden. Det är två år sedan jag skrev de första låtarna och jag är inte exakt samma människa idag som då. Nästa gång kanske det blir eurodisco (skratt).
Den låt som sticker ut mest på ”First Quarter Moon” är ”Räven”, plattans enda låt på svenska. Och Rebecka Rolfart är inte främmande för att skriva fler låtar på modersmålet.
– Ibland skriver jag först på svenska och sen översätter jag till engelska. Engelskan blir lite som ett låtsasspråk där man kan gömma sig bakom orden, det är svårare att skriva hur man känner på svenska. Men det vore kul att göra det mer, det känns ganska outforskat.
När hon nu kommer till Minus 30 Grader blir det första gången Rebecka Rolfart spelar i Luleå. Men hon är inte helt obekant med staden.
– Min pappa har bott i Luleå. Men jag tror aldrig att jag har spelat där förut. Bandet jag har med mig nu är så jäkla bra. Det kommer bli en magisk spelning med mycket känslor. Som en skräckfilm man kommer komma ihåg länge.
