Charlie Sexton har turnerat med Bob Dylan under nästan åtta år. Han har sjungit tillsammans med artister som Justin Timberlake och Eric Clapton och spelat in musik med namn som Keith Richards, Don Henley och Velvet Underground. När han skyndar in i det röda huset på Notviken är det knappast för att skydda sig från stjärnglansen som han bär solglasögon. Iklädd skinnjacka och med ett lyster som bara 30 år bland världseliten kan ge kommer han in i huset med andan i halsen.
I vardagsrummets soffgrupp sitter Olle Nyman och Rebecka Digervall tillsammans med sina nyfunna danska och amerikanska vänner och spelar en av låtarna de skapat tillsammans de senaste dagarna. De lägger knappt märke till Sexton när han kommer in, det kanske är nog med stjärnglans över Michael Blair som sitter vid sin dator och kan berätta om Tom Waits eller Lou Reed eller Elvis Costello om du ber honom.
– Det är en fantastisk "vibe" här inne, väldigt inspirerande, konstaterar Blair.
I det här hyrda huset bor amerikanska och svenska låtskrivare ihop under en veckas tid och resultatet av deras arbete visas på fredagens och lördagens iskonsert på Gültzauudden.
– Vi är helt fria från distraktion – vi har inget att göra och vi kan inte gå någonstans. Vi är inlåsta i det här huset och kan inte ens gå ut på grund av snön, vi kan bara fokusera på musik. Min telefon fungerar inte ens här, säger Lindsey Verril, från Austin, Texas.
Sedan i fredags har stora delar av gruppen bott ihop. Klockan åtta serveras frukost, sedan sätter sig musikerna ner och skriver musik till dess att lunch serveras och fortsätter till middagstid klockan 19.
– Det är konstigt att det är så härligt och fin stämning hela tiden, när ska konflikterna komma? Men det är så bra människor och lätta personligheter att hänga med, jag vill inte bli för van vid det – det är för trevligt, säger Rebecka Digervall, som till vardags spelar i The Magnettes.
När Charlie Sexton öppnar dörren och kommer in i hallen möts han av ljudet från gitarrer, fiol, cello och stämsång. Han möts också av amerikanska tv-filmare, som dokumenterar hela Austin-besöket, och doften av mat från köket. Det är exotiskt på många sätt. Både för den normalt så lugna gatan på Notviken och för gästerna från USA. De rutinerade artister Charlie Sexton och Michael Blair har varit med om mycket i sina karriärer. Men möjligheten att spela på isinstrument kommer kanske bara en gång – och det är i Luleå.
– Vi har vår största stjärna här (Sexton) som spelar med Bob Dylan – och han älskar instrument. Jag frågade om han ville spela på isinstrument och han sa ja direkt. Och det är bara här det går att göra det, säger projektledaren och grundaren av House of songs i Austin, Troy Campbell.
Lindsey Verril har aldrig varit med om minusgrader tidigare och fick låna ihop en massa kläder "för att överleva" i Luleå. Hon är här av en anledning – hon kan spela cello, riktigt jäkla bra dessutom.
Hon hade aldrig hört talas om Troy Campbell eller Austins samarbete med Luleå då hennes kompis hade lagt in ett gott ord för henne.
– Han sa att det här kommer låta väldigt konstigt, men en kille kommer ringa dig och fråga en massa frågor – och du ska bara svara ja på allt han säger. För fantastiska grejer kommer hända, berättar hon.
Senare ringde Troy Campbell och frågade om hon ville åka till Sverige och spela på isinstrument. Lindsey sa ja.
I Norrbotten har hon lärt känna nya människor och hon beskriver Olle Nyman och Rebecka Digervall som hennes bästa vänner. Hon är väldigt entusiastisk när hon berättar om att hon gärna flyttar till Sverige.
– Att dela musiken med andra människor är något väldigt djupt ... och gör att du älskar dem (skratt), säger hon.
Plötsligt får Olle Nyman och danske Anders Bo Eriksen feeling och går sjungande upp för trapporna. På övervåningen ligger några av sovrummen och musikerna går in i ett av dem med penna, papper och en gitarr.
– Ska ni skriva eller? frågar Rebecka Digervall.
Nyman nickar och stänger dörren efter sig.
– Olle eller Anders hade en idé och så går de och jobbar på den, sedan kommer de med det till oss och så ser vi vad vi kan göra, berättar Digervall.
Eriksen sitter på golvet på en tunn madrass med gitarren, medan Olle Nyman sitter på sängen med anteckningsblocket framför sig. Gitarristen låter fingrarna vandra över instrumentet, samtidigt som hans blick söker efter reaktioner hos sångaren.
– Det är en låt som handlar om Svartöstaden, berättar Anders. Jag älskar Svartöstaden och Olle kommer därifrån.
Duon testar sig fram med olika typer av riff och melodier innan de känner att de fått rätt identitet på låten. Olle berättar att det är en låt de jobbat på under några dagar, och det kan krävas ytterligare en hel del arbetet innan de kan presentera ett färdigt resultat.
Rebecka Digervall intygar att det är mycket arbete.
– Man blir trött eftersom man måste tänka och använda hjärnan så mycket. Ibland tar vi en paus och kollar Netflix eller tar en promenad, men det blir intensivt eftersom vi vet att vi ska ha åtta–nio låtar till fredag, säger hon.
Under fredag och lördag tar de med sig låtarna från villan och flyttar in dem i igloon på Gültzauudden. Det blir två unika konserter – även för de som spelat med Bob Dylan och Tom Waits.