LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Det självbiografiska, och det geografiska berättandet, är nedtonat. I stället för att Zacke själv rappar om upplevelser på ”Edefors”, som på föregångaren, låter han den fattiga kusinen från landet (fattigkussen) göra nedslag i småstadsmörkret.
Texterna är hellre metaforiska än direkta. I inledande ”Rondellen” åker kussen runt runt. ”Rondellen blir en symbol för alla som någonsin vill ta sig loss” rappar han, om att bryta med sydstatsflaggor och umgänget utanför statoilmackarna. Tio spår senare knaprar han ”landstingspiller” i de snygga verserna i ”Fallfrukt”.
Luleå-rapparens musik har fortfarande Happy People-mössa på sniskan (en sån med ett ankare) och ett vältrimmat innerstadsskägg. Han rappar ambivalent om småstad kontra storstad. Gästerna duggar lika tätt som väntat. Johan Rensfeldt lägger en vers i ”Tala ut” om både hyrespriser och slangbellor. Ansiktet driver upp tempot och Haartland kittlar inte nämnvärt.
Musikaliskt vittnar stora delar av "Fattigkussen" om minimalistiska ambitioner. På "Renhjärtat" (2013) hördes grällare produktioner och refrängerna satt som smockor. ”Göra upp en eld” gör samma jobb, och det är som att man återupptäcker Zacke där. Men det är inte där styrkan i den här skivan ligger, utan i texterna. Det lyfter när det kryptiska berättandet möter det privata. Och när musiken svänger som mest är det hiphop för hela familjen.