LÄS FLER RECENSIONER PÅ DUONOJE.SE
Det är svårt att klaga på ett "konceptalbum" med mänskliga rättigheter i fokus. Oavsett om vi kallar det politiskt eller personligt har budskapet redan nu tagit en liten seger i och med all uppmärksamhet.
Det går inte att recensera Sofia Jannoks ”Orda” utan att ta upp texterna och tydligheten i budskapet eftersom det präglar intrycket väldigt mycket. Det rent av tar över. Mycket på grund av styrkan i textrader som ”Du behöver inte ge mig någon rätt – den var min redan min från dag ett” eller ”Vet du om att vi tar självmord för att vi är för små för att finnas, för att det som rör få inte kan hinnas”.
Med sådana textrader i öronen är det svårt att höra något annat än ord.
Men det beror också på musikens brister.
”Snölejoninna” och ”I ryggen på min kolt” är uppsatta som bonusspår, men det är egentligen först då som det svänger. Fram till dess reagerar jag knappt på melodierna eller låtuppbyggnaderna, det händer ingenting och blir ganska slätstruket. Någon sorts spoken word-elektro-röra utan höjdpunkter. Räddningen är att statens sakframställan i rättegången mot Girjas, som sprängs in mellan låtarna, drar ner tempot ännu mer och får låtarna att lyfta en smula.
Sofia Jannok har redan fått mycket uppmärksamhet för plattan och det är bra. Risken är att ingen kommer ta åt sig budskapet efter skivsläpp – det finns helt enkelt ingen större anledning att lyssna på musiken.