"Jag tror det handlar om att" är Gällivaresonen Johan Airijoki första släpp under eget namn, inspelad tillsammans med Kristian Mattsson ("The Tallest Man On Earth").
Tidigare har Airijoki gjort musik i bland andra Väärt, Parkas och Tusenbröder, men det har aldrig känts lika rått och på riktigt som nu.
Ljudet på EP:n påminner mycket om det du hittar på analoga inspelningar från den amerikanska södern. Skillnaden är att den fuktiga, lite svettiga och törstiga känslan bytts ut mot en frusen och bensindoftande kärvhet i stället. Det här är Malmfältsblues.
Johan Airijoki sjunger med lidande röst med de första orden som kommer ur honom. Berättelserna vävs inte in i vackra formuleringar eller onödig produktion – Malmfältsblues levereras för att det behövs, inte för att det ska smaka gott.
I "Vodkabältet" får lyssnaren följa med på efterfest i Övre Soppero. "Jag jobbade som borrare tusen meter under jord, när fredagskvällen kom var det något man förstod".
Att säga knivskarp är fel, men om det syftar på en rostig och halvsliten kniv är vi på rätt spår. Den här kniven skaver och vrider sig fram.
Texten i "Tomtebloss" som handlar om fåglar som sjunger en gammal melodi följs av raden "Jag tror den handlar om att knulla".
Efter att fyraspårs-EP:n avslutats med "Kvinna i en malmtruck" vill jag bara plocka ned gitarren, ta av mig till t-shirt och gå ut i snön. Och frysa. Som fan.