När recensionsexemplaret av Nattavaara rocks fjärde album "OxChoral" dök upp på redaktionen gav den ett starkt intryck. Umeåbaserade Andreas Norberg, som på egen hand står bakom musiken, levererar en digital produkt med en tryckt booklet som bonusmaterial. Trots att han inte har musikförlag eller skivbolag med sig på resan.
Klart Nattavaara Rocks ska recenseras.
Det är en sorts gitarrbaserad "folkdroneambientorkester" (Norbergs egen ettikett) med samplingar från bland annat körer, pianon och fågelsång.
Jag tar genast på mig en tröja och hämtar en kopp kaffe, för är det någonting som kan symbolisera "OxChoral" är det en kylig vind som drar längst inlandsvägarna. Det här är musik som passar bäst i bilen, på resa genom mörkret. Jag ser vemod, kristallklar is och sprakande brasor. Även om jag inte riktigt hör dem.
Det här är också musik som passar som sämst i bilen, på resa genom mörkret. Mer lugnande och sövande melodier hittar du inte.
Jag kollar upp Nattavaara (som ligger mellan Jokkmokk och Gällivare, i krokarna av Muddus nationalpark) på Wikipedia och ser att jag haft rätt hela tiden. "Nattavaara är en av landets kallaste orter och brukar därför ofta omnämnas i väderleksrapporterna".
Nattavaara Rocks är något så kyligt som en av landets kallaste orter on the rocks.