LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
I fjol blev jag rejält knockad av Painted Skys debutsingel ”To The Newborn Child”. Att rock av sådan kaliber överhuvudtaget gjordes i Luleå kom som en blixt från klar himmel. Nu, ganska exakt ett år senare, har det blivit dags för Painted Sky att bevisa att de har mer att ge.
Istället för en fullängdare har bandet valt att koncentrera sina förmågor i fem väl valda spår på EP:n ”Eclipse”. Inledande ”Won’t Go Home” förvånar mig till en början och står soundmässigt ut från de övriga låtarna på EP:n. De Zeppelindoftande riffen från debutsingeln är som bortblåsta och istället bjuds vi på en låt som snarare för tankarna till det tidiga 90-talets alternativrockscen. Det fanns visserligen ekon av 90-talet redan på ”To The Newborn Child” och b-sidan ”Where is Willow”, men aldrig så tydligt som här. Och det fungerar förvånansvärt väl för bandet, men med en så pass stark refräng som denna är det å andra sidan svårt att misslyckas.
Andreas Strandljungs sång var det första jag fastnade för när jag hörde Painted Sky för första gången, och på "Eclipse" når han nya höjder redan från start. Strandljung framstår allt mer som Luleås svar på Axl Rose och ger en viktig extra tyngd och legitimitet till allt Painted Sky tar sig för.
På ”Hard to Impress” är riffen tillbaka, och det med råge. Åter igen lyckas Painted Sky koka ner fem decennier av riffrock till något som låter både eget och fräscht. ”Letting You Go” känns så här långt som den ultimata Painted Sky-låten, den innehåller allt det bandet själva säger sig representera; modern rock med starka influenser av 70- och 80-talet. Kortfattat är det en bluesig ballad med en refräng som tagen från en powerdänga med valfritt sleazeband från det glada 80-talet. Och det känns onekligen uppfriskande med ett band som lyckas inkorporera blues i sitt sound och samtidigt undvika att det tippar över och blir gubbigt.
Tre låtar in har Painted Sky serverat lika många stabila rökare av helt olika karaktär, utan att det för den sakens skull känns spretigt. I de två avslutande spåren, ”Lucid Dream” och ”Eclipse”, bjuds lyssnaren på en större utmaning då de inte är lika direkta som sina föregångare. Vid en första lyssning ger de intrycket av att vara lite jämntjocka, speciellt ”Lucid Dream” med sin avsaknad av en riktigt kraftfull refräng, något som Painted Sky annars inte brukar snåla med, och även produktionsmässigt känns de av någon anledning mer slickade än övriga EP:n.
Men tålamod och upprepade lyssningar lönar sig. När de fått snurra några varv växer det fram två låtar som är minst lika starka som det övriga materialet, speciellt titelspåret som jag kan tänka mig kommer göra sig ännu bättre live. När låten peakar runt tre minuter in råder det ingen tvekan om att Painted Sky har lyckats ro hem det här. ”Eclipse” är en både omväxlande och rakt igenom solid EP som visar flera sidor av Painted Sky samtidigt som den cementerar deras eget specifika sound.