När Tove Styrke tittade ut genom flygplansfönstret under inflygningen mot Luleå påmindes hon om att hon spelat på Hamnfestivalen tidigare. Men hon mindes inte att Norrbotten var så fint.
– Det ser väldigt fint ut, det är så mycket vatten och massor av småhus som hade strandtomt. Det såg så idylliskt ut – vackert, säger hon.
Hon är uppvuxen i Umeå och har alltså uppträtt i Luleå förut. Som en av produkt av "å-städerna" känner hon ett släktskap med kuststäderna längst upp i landet.
– Men varför heter de så? Jag fattar grejen med å, men Ume, Lule, Pite ... vad är det för något? Det är inga saker – eller är det bara jag som inte fattar?
Nej. Det är ingen som fattar. Men innan vi har hunnit gå in något djupare på problematiken slänger artisten ur sig en ny fråga.
– Vad är Luleå mest känt för? Om det är något sportsligt, vilket det säkert är – det brukar vara det, då har jag ingen koll. Jag är inte så bra på sport.
Ja, det är mycket hockey ...
– Ja, precis. Det ante mig (skratt).
Vi återgår till hennes hemstad i Västerbotten, den har nämligen hjälpt henne att skapa det senaste albumet Kiddo, som hyllats både i Sverige och utomlands. När musikindustrin drog som mest i henne bestämde hon sig helt enkelt för att lämna Stockholm och flytta norrut.
– Jag ville våga skriva ur ett personligt perspektiv. Hade jag inte tagit den tiden och flyttat tillbaka hade skivan absolut inte låtit så här, jag vet inte ens om jag hade gjort den.
Var det viktigt att lämna Stockholm fysiskt också?
– Det var viktigt för mig att sätta distans geografiskt mellan mig och musikbranschen, jag är så himla glad över att jag har en plats att dra mig tillbaka till. Jag har ett hemma mer än Stockholm.
I samband med att Kiddo såg dagens ljus släpptes också mobilspelet med samma namn. På Tove Styrkes hemsida har fansen haft möjlighet att vinna priser genom att köra ett åttabitar-inspirerat spel.
– Jag ville göra något roligt (skratt). Jag ville prova göra ett annorlunda sätt att uppleva musiken och bredda upplevelsen av albumet. Jag tycker att det var roligt att översätta en massa saker som jag tänker på. Ett landskap är Svalbard, där vi spelade in Borderline-videon, det är robotar man ska hoppa över och en samurajkaraktär som man ska spela, berättar hon.
Är du bra på det?
– Jag är inte så bra på det, men bättre än många.
Är du med på en utmaning?
– Ja, men har du övat jättemycket?
Nej, jag är dålig. Vad har du för highscore?
– Inget bra. Jag har gjort en tävling där det krävs 10 000 för att kvala in, men jag har aldrig haft mer än 6 000.
Sagt och gjort. Tove Styrke och undertecknad plockar fram mobilerna för en duell. Reglerna är enkla – vi kör till vi dör och den som har mest poäng då vinner.
– Gud, nu blev jag nervös.
När jag frågar om det går att springa snabbare får jag direkt mothugg i trashtalk.
– Men vafan!? Kan man köra snabbare (imiterar "cool snubbe-röst")?
Tove Styrke menar allvar och det visar sig att hon inte behöver vara orolig. Mina tre liv går åt snabbt och 300 poäng räcker ingenstans.
– Kolla här är mina fina billboards med Britney och Justin. Nej – nu dog jag!
Tove Styrke hinner samla ihop 2 500 poäng och vinner överlägset. Nu är hon dessutom uppvärmd inför kvällen i Luleå.
Tack för en god match.