Det kan vara lätt att dras med i hyllningskörer när de väl ökar i kraft, det låter betydligt snyggare än om du tar en egen tonart – eller varför inte byta låt helt?
Det kan ändå vara nödvändigt ibland. Om inte jag går in här och sätter stopp för den eskalerande lyriken finns det en risk för att alla förväntar sig ett mästerverk i klass med Smells like teen spirit (jag överdriver inte, den låttiteln har använts för att beskriva gruppen). Det är inte rimligt att lägga det på Könsförrädare.
Luleåbandet, som inte längre bor i Luleå, har hyllats av typ alla som fått ett exemplar av End Of History i sin hand. Och jag förstår att det är lätt att slitas med.
Deras starka och nästan hjärtskärande texter sätter sig som en spik i bröstkorgen och sången från Alina Björkén och Janinne Sandström Oja kan skrämma vem som helst.
Med sina aggressiva röster kan de sätta skräck i alla som förargat dem och med sina hetsiga tonlägen kan de övertyga andra om att det finns anledning att rygga tillbaka. När jag slår på musiken i hörlurarna börjar jag automatiskt gå snabbare, axlarna närmar sig mina öron och jag ser mig omkring med hetsiga huvudrörelser.
Texterna är fortfarande deras absoluta styrka och jag kan inte låta bli att få små rysningar över hur starka och bra de är. Jag gillar deras ställningstagande i politiska frågor och det är befriande att höra någon sjunga om sådant vi vanligtvis bara läser om på Facebook nuförtiden.
Är du inte beredd på Könsförrädare är det lätt att drabbas av musiken. Men eftersom jag både har sett dem och lyssnat på dem tidigare visste jag vad jag kunde förvänta mig och när jag är beredd på smällen tar den inte lika hårt.
End Of History är ett bra album, inget snack om saken, men någon måtta på hyllningarna får det ändå lov att vara. Jag tycker att en handfull av låtarna hamnar i en sorts odefinierbar gröt bland albumets elva titlar.
När en skiva är riktigt bra kan det vara ett gott betyg. Men när albumet, som i det här fallet, saknar spets skapas det i stället en lätt immunitet mot Könsförrädares bråkiga och envisa musik.
Produktionen då? Det något mer renodlade och raka ljudet passar onekligen deras punkiga framtoning, men jag tror att albumet hade mått bra av ett glittrigare yttre.
Tro inte på allt ni hör. End Of History är bra – men inte SÅ bra.