LÄS MER FILMNYHETER PÅ DUONOJE.SE
”Statister sökes”. Känner ni igen meningen?
Norrbotten har utvecklats till ett län dit produktioner från hela världen kommer för att spela in filmer. Snart har var och varannan norrbottning medverkat, lånat ut sitt hem eller skjutsat skådespelare i någon film. Det här hade också kunnat bli ytterligare en artikel om att det spelas in en film i länet. I stället ställer jag mig till skaran medskapare.
Min ansökan om att medverka som statist i Åsa Larsson-baserade Svart stig får snabbt svar och några dagar senare sitter jag med ett manus klockan 06.10 och väntar på att byta om. Morgonen innan har jag varit hos kostymmakaren och provat ut kläderna som ska göra mig till ”Robban”, ett namn jag själv hittat på eftersom filmskaparna inte bemödar sig att kalla karaktären annat än ”chauffören”.
Vi ska spela in scen 2101 och 2102. Min rollfigur agerar privatchaufför åt rike George Schnyder och har klätt upp sig efter devisen ”så snyggt som möjligt men ändå praktiskt – om vi skulle drabbas av motorstopp”. Jag och kostymexperten Anna Svärdendahl dividerar kring huruvida jag ska ha mössa eller inte och hon tvingas springa på stan för att köpa en ny jacka till min karaktär. Jag tänker mig att Robban röker och är en halvkriminell Kirunabo, det här är hans chans att visa att han duger.
Vi är inte så olika jag och Robban. Det här verkar även bli min chans att visa upp mig, alla noggranna förberedelser tyder på att jag blir viktig för filmen. Tänk om de vill att jag ska följa med inspelningen till Kiruna sedan? Måste jag ta ledigt från jobbet?
På väg ut mot inspelningsplatsen får jag sällskap av Ben Blight och KI Michael Johansson som också deltar i scenen.
– När du är statist får du oftast veta vad som gäller på plats, har du en viktig roll brukar du få manus i tid, berättar Johansson, som är den rutinerade i gänget.
Jag har i och för sig läst manus, men ser inte ens att chauffören är omnämnd.
När vi rullar in på inspelningsplatsen vid Yttervikens industriområde blir vi mottagna med öppna armar. ”Floor runner” Henri Rondahl tittar in i bilen och jublar när han märker att det är livvakten, advokaten och chauffören som kommer.
Jag uppmanas att söka värme i ett tält och medan jag står och värmer mig med en kopp kaffe får Ben och Michael gå ut och repetera sin insats i scenen. Min tid ska komma. Tror jag.
Inne i kontorsbyggnaden sitter huvudrollsinnehavarna Eva Melander och Thomas Oredsson avslappnat och väntar på sin insats. Med läsglasögonen längst ut på nästippen sitter Oredsson och löser ett korsord medan Melander sitter rak i ryggen med en pocketbok i händerna.
– Finns det mycket skotersafarin kring ishotellet? Jag funderar på att ta dit grabben en helg i april, frågar Oredsson.
Skådespelarna ska tillbringa de närmaste månaderna i Norrbotten och när inspelningarna sker i Kiruna blir ishotellet deras boende.
Melin och Oredsson har viktiga roller i vår scen. De spelar kommissarier och vi kan nöja oss med att säga att de ska ”agera polisiärt” för att inte spoila något. Samtidigt befinner sig min rollfigur på andra sidan lagen och för att komma in i karaktären borde jag egentligen inte sitta och småprata med snutar i fikarummet.
En sminkös kommer in och räddar situationen.
– Du ska inte ha mössa va? Bra. Du har en snygg sidbena och mustaschen gillar jag – vi behöver inte göra någonting åt dig.
Sminkösens fina ord värmer och det är välbehövligt, snart ska jag vara ute i kylan i dubbel bemärkelse.
Jag började ana oråd när min insats inte efterfrågas vid nästa repetition heller, samtidigt får mina statistkollegor noggranna instruktioner om var de ska titta och hur de ska gå.
Tidigare har Ben varit avundsjuk på mig som får köra den coola Mercedesen och tillsammans fantiserar vi om hur Robban får bekänna färg under en biljakt. Hade Ben vetat att Mercan saknar nycklar och är iskall skulle han garanterat varit nöjd över att få agera stenhård livvakt med den avundsvärda uppgiften att "look mean".
Drygt två timmar efter att jag suttit med manuset och funderat över var min karaktär ska dyka upp hittar jag mig själv (Robban är skrotat vid det här laget) med hackande tänder på förarsidan.
Jag och kostymmakaren har kommit överens om att en privatchaufför knappast klär sig överdrivet varmt då dagarna spenderas inne i en bil. Vad vi inte pratade om var att en statist som spelar en privatchaufför gärna vill ha kläder på sig om han ska sitta still. Länge.
Utanför bilen briljerar Ben med sin bistra uppsyn, Michael är som gjord för rollen som advokaträv, Eva Melander och Thomas Oredsson agerar polisiärt. Jag vet, för jag kan följa utvecklingen på nära håll inifrån bilen. Jag ser hur de slår i klappan, hör att de ropar "ACTION!" och gör samma scen gång på gång. Men några direktiv in mot förarsidan i den skumma Mercedesen märker jag inte av.
Efter att ha suttit stelfrusen och försökt agera avspänt stressad, så som Robban hade gjort i den här sitsen, kliver jag ur för att få igång blodcirkulationen. Då riktas plötsligt uppmärksamheten mot mig och för en sekund tänds hoppet.
Kanske såg regissören hur proffsigt och coolt jag klev ur bilen och fick en idé. Kan det möjligtvis vara så att vi får skaka liv i Robban och ställa honom utanför fordonet en stund? Innan jag hinner lägga fram idén om att karaktären borde stå med en cigg mellan skinnhandskarna och öppna dörren till George Schnyder kommer en upphetsad Henri Rondahl springande.
– Magnus! Visst har du väl suttit i bilen hela tiden?
Jag nickar.
– Bra!
Vi kan välja att se på kommentaren på två sätt. Antingen är chauffören så pass viktig för scenen att hans närvaro i bilen inte går att vara utan, alternativt är chauffören så pass osynlig och oväsentlig att ingen märkt att jag suttit på min plats och agerat avspänt stressat varje gång regissören ropat "ACTION!". Jag försöker att tro på det första alternativet men är ganska säker på att det senare är närmare sanningen.
När sedan en stor lampa rullas in framför bildörren så att jag inte ens kan ta mig in inför den sista tagningen inser jag att jag fått uppleva vad som är en stor del av skådespelarens vardag.
Delen som går ut på att bli bortklippt.
Alicia Vikander blev inte intagen på Teaterhögskolan i Luleå och kolla vad det blev av henne. Skillnaden på mig och Vikander är att hennes höjdpunkt blev en Oscar-statyett inför hela världens ögon. Något exakt premiärdatum för Svart stig är inte satt ännu men när den dagen kommer kan ni kanske se min höjdpunkt i filmkarriären – om ni tittar väldigt noggrant.
Längst ner i eftertexterna.