Den som kunde slita blicken från Stiftelsen fick skåda en av Kiruna stads bästa vyer. Men den gungande och sjungande publiken hade fullt fokus på Robert Pettersson och bandet, från början till slut.
Om Stiftelsen en gång varit ett sidoprojekt har de bevisat sig kunna gå sin egen väg och bli något annat än en biprodukt av Takida. Det fem år gamla pop-rock bandet levererar tempo och låttexter som får de flesta att ryckas med. Kvällens låtar hämtades ur senaste skivsläppet blandat med några godingar som "Vart jag än går" och "Lärdom". Saxofonsolot med Martin Svanström stod ut extra och toppade upplevelsen.
Robert Petterssons kontakt med publiken var oklanderlig, han var en av oss och scenen stod inte i vägen för dialog. När andra artister talar till publiken pratar Robert Pettersson med sina fans. Att Stiftelsen var kompis med hela Kiruna ikväll bekräftar grabbarnas sköna stil.
Pop och rock flyter i Stiftelsens ådror och det är när de slappnar av som de visar sin bästa sida. Stiftelsen kan egentligen komma som de är, vart de än går. Robert Petterssons röst håller hela vägen in i mål, det tog ett tag innan bandet kastade loss och kanske hade de lite mer att ge när de klev av scenen.