Imse vimse Spiders klättra upp för trån. Ner faller regnet spolar Spiders bort. Trodde jag.
Men upp stiger Ann-Sofie spolar bort allt regn. Imse vimse Spiders klättra upp igen. Och gjorde det så bra.
Allt tjat om nederbörd och låga temperaturer är rätt tröttsamt vid det här laget, men är det någon gång det borde ha påverkat var det under torsdagens sista spelning. Ett, för många, okänt band från Göteborg lockar inte så mycket i regnet.
Men de som ställde sig framför scenen fastnade i Spiders väv och tog sig inte loss. Dessutom lyckades bandet locka till sig mer publik allt eftersom.
Jag tyckte mig höra en sorts blandning av Hellacopters och Blues Pills i låtarna. Jag tror till och med att jag hörde By the grace of God i Give up the fight och Ann-Sofie Hoyles uppträder som en coolare version av Elin Larsson med "Debbie" Harry-vibbar i rösten.
Sångaren Hoyles äger scenen och är den som lindar in oss i ett rivigt men skön nät. Hon rör sig som en spindel, sjunger grymt och spelar till och med munspel.
Det är i Göteborg den bästa rocken görs just nu, men för att ta sig upp på Graveyard-nivå (vars trummis var med och startade Spiders) krävs lite bättre låtar. Allt annat är perfekt. Attityden, mellansnacket och riffen.
Ann-Sofie Hoyles säger att hon hoppas att de får chansen att återkomma till Kiruna och om de gör det lovar jag att stå där i regnet igen.
Det va riktigt gött. Nu måste jag springa och köpa en Spiders-tröja.