Vi börjar med ett tips till alla ståuppare som planerat att besöka Norrbotten någon gång under min livstid.
Det tar nämligen inte länge innan Robin Paulsson kör standardrutinen för alla turnerande komiker på visit. "Jag fick höra av en kollega att jag inte skulle bli nervös om publiken inte skrattar i Norrland. Ni skrattar inombords i stället". Hur kan det skämtet fortfarande förekomma? Har ingen bemödat sig att säga att det redan är gjort tusen gånger?
Släpp det.
Nu är det sagt och vi kan i stället fokusera på vad publiken kan göra för en show. När Robin Paulsson och David Batra besöker Kulturens hus är nämligen höjdpunkterna de gånger de involverar åskådarna. Inledningen, där främre raden bestående av "släkten" från Jokkmokk, Gällivare och Sigtuna ställs till svars, ger kvällen en rivstart. Till och med undertecknad och fotograf Pär Bäckström involveras sedan i snacket när komikerna skickligt lyfter fram små egenheter.
Då det förskrivna materialet sedan plockas fram blir det aldrig lika bra.
David Batra lyckas plocka in godbitar från läktaren och materialet lyfter varje gång, men det är Paulsson som hade mått bäst av ett lyft. Batra är nämligen överlägsen denna kväll och hans sätt att skämta om sin välbekanta fru (Anna Kinberg Batra) och sina åldrande föräldrar är vassa. Men framförallt vaggas vi in i skämten på ett helt annat sätt när Batra drar dem än när Paulsson kör sin rutin.
Batra låter skämten smyga sig in och bygger upp sina skratt. Robin Paulssons taktik verkar vara att dra så många skämt som möjligt per minut och det blir mest en kaskad av vitsar, ibland går det så fort att jag knappt förstår att han levererat en slutkläm. Det som vanligtvis skulle kunna vara små lustigheter på vägen mot något riktigt roligt stannar vid små lustigheter uppradade efter varandra.
I en intervju med Duo Nöje inför föreställningarna i Piteå och Luleå berättade Robin Paulsson att de inte hade som ambition att lära publiken någonting. Men denna kväll känns det som att han själv hade mått bra av en lektion. Han borde lära sig av David Batra.