LÄS FLER RECENSIONER PÅ DUONOJE.SE
Den som gillar Partaj på Kanal 5 bör även gilla scenshowen som besökte Luleå under fredagen. Många av favoriterna från tv-serien får tid på scenen. Gry Forssell, Andreas Isaksson, Zlatan Ibrahimovic, Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Petra Mede ... jag kan fortsätta länge till.
När jag försöker räkna ihop alla karaktärer blir jag nästan förvånad över hur många de hinner med på mindre än två timmar. Problemet är att många av dem bara flimrat förbi utan att göra något avtryck.
Precis som på tv är föreställningen en vild blandning av sketcher och imitationer utan någon tydlig röd tråd. Föreställningen utgår ifrån Körslaget där Vladimir Putin besegrar Team Sweden och ska göra landet allvarligt och diktatoriskt. Emellanåt kommer en urdum Andreas Isaksson in och vill att vi ska vara "tillsammans" och vi påminns om temat, även om det känns krystat.
Det hade kunnat vara roligt, men när jag ler och försöker skratta kommer bara ett svagt "he he, ha ha". Det blir som en mindre festlig kväll hemma i soffan där jag fastnat med telefonen vid Youtube. Jag ser en sketch, förstår grejen, uppskattar likheten och går vidare. Det är få segment som jag tar med mig för att visa vännerna dagen efter. Det blir ett slentrianmässigt "slösurfande" i den sköna stolen på Kulturens hus.
Anna Carlssons imitation av Ulla Skoog och Gry Forssell är pricksäkra och Johanna Erikssons Maria Montazami får mig att skratta på riktigt, precis som kvällens höjdpunkt Mikael Persbrandt (Johan Pettersson), men i övrigt blir det mest smålöjliga spex och hyfsade musiknummer. Det påminner om alla gånger jag suttit i sällskap med mobilen och sagt: "Nej, vänta. Nästa scen är bättre". "Nej, förresten inte den här". "Den här tror jag är bra". "Nej, nästa". "Nej, den här var inte bra". "Nu då, den här är bra". Förgäves.
Det är svårt att sätta fingret på vad det är som saknas. Imitationerna är oftast mer än bra och manuset stundtals riktigt fyndigt, men det blir aldrig jätteroligt.
Precis som i tv-versionen blir det bara lättsmält underhållning som aldrig riktigt lyfter till nästa nivå. Jag scrollar vidare