LÄS MER OM KIRUNAFESTIVALEN PÅ DUONOJE.SE
Ett mäktigt intro kan göra en grym start. Och en grym start kan göra resten av kvällen.
När Otto Knows vandrar upp efter "Den blomstertid ..."-introt och gläntar på senaste hiten "Back where I belong" är det framförallt ett störande knaster som irriterar i högtalarna. Housestjärnan är inte nöjd med det och kliver av. I stället får publiken stå och titta på panikartade tekniker som byter kablar och letar problem i 15 minuter.
Det är också en grym start. En grymt dålig start. Grymt.
Den "ungdomligaste" publiken hittills blir snabbt otålig och när sedan Otto Knows går upp igen till "Den blomstertid nu kommer" känns det inte nytt. Nä, just det, vi har just upplevt samma sak (med knaster i och för sig).
Men det som sedan händer har jag aldrig upplevt tidigare. Den uppgivna publiken flyger i luften och hoppar nästan sönder asfalten. Skadorna efter Otto Knows ångvält bör undersökas av kommunen direkt på måndag morgon. Det kan vara lika bra att flytta staden redan nu.
Jag räknar dessutom med att Otto Knows får ett telefonsamtal från LKAB med erbjudande om provsprängningar. Annars ska någon ha sparken.
Hittarna är svårslagna. "Dying for you", "Back where I belong", "Din tid kommer" och "Next to me" får mina boots att försöka sig på rörelser de bara testat på hala isfläckar förut.
Ljusshowen blir lidande i sommarljuset, men det är svårt att släcka himlen – även om Otto Knows krafter verkar kunna göra det mesta.
Jag börjar bli gammal och trodde aldrig av att jag skulle njuta av en stillastående (nåja) dj – utan vare sig elgitarr eller sångröst. Men här är jag.
Otto Knows how to party. Det vet jag nu.