LÄS MER OM LULEÅ PRIDE PÅ DUONOJE.SE
Oh Jonathan! är inget nytt fenomen. De har gjort mängder av spelningar ihop och till och med supportat Glasvegas i Glasgow. Men ändå är det ingen som gått till botten med det här. Det är dags att lyfta fram Oh Jonathans okända sida i ljuset.
Sandra Widman och Josefine Löfgren påstår att de träffades i Piteå i samband med studier på Framnäs för drygt fem år sedan. Men mig lurar de inte.
Efter att ha lyssnat på deras samspel och stämsång i 35 minuter ser jag igenom bluffen. Det är uppenbart att de vuxit upp tillsammans och har, envist och noggrant, sjungit ihop varje dag under sina 25 gemensamma levnadsår.
Om de är systrar ska jag låta vara osagt, men min arbetshypotes är att de är det. Hur ska de annars kunna nudda perfektion och typ hålla First aid kit-klass på stämmorna?
Jag har lyssnat på Oh Jonathan! förrut och alltid gillat deras sång, som överglänser alla melodier och all musik i varje låt. Men det är först nu polletten faller ner.
På fem år ska inte detta samspel kunna skapas. Det krävs resor, bråk, kärlek, kamp, år, liv. Det här är syskon/bff:s/barndomsvänner jag skulle vilja lyssna på mer, troligtvis mina favoritkompisar.
Än så länge håller däremot inte låtarna First Aid Kit-klass. Men det kommer – de har hela livet (ihop) på sig att skapa musik.
Blod är tjockare än vatten och de här syskonen lär inte sluta sjunga tillsammans.