Det viftas med toalettborstar i Kulturens Hus (det är tydligen en grej på Kristet Utseende-gig, vilket jag totalt missat), fulla snubbar skrålar om lismande luder och holk, några har på sig prästutstyrsel och en något rundlagd man spatserar omkring i glittrig hatt och byxor som saknar skrev. Allt är med andra ord precis som jag förväntat mig.
Det enda som är något förvånande är att det faktiskt är ganska mycket folk på Kulturens Hus denna fredagkväll, jag var på förhand lite skeptisk till om Kristet Utseende verkligen drar någon publik i detta Herrens år 2015. Mindre oväntat är att ungefär 95 procent av besökarna är män.
En halvtimme efter den ursprungligen utsatta tiden kliver Pastor Fahlberg och hans mannar på, och sällan har jag sett en mer entusiastisk publik. Redan från första början skrålas det med i både verser och refränger. Majoriteten av publiken är uppenbarligen redan frälst, de kan vartenda ord av varenda låt. Efter bara fem minuter bränner bandet av Bärs Som Bärs, och publiken går bokstavligt talat bananas. Sedan blandas och ges det från bandets vid det här laget ganska digra låtarkiv. Club Raki Turkye, Transa I Transylvanien, Kristen Tjackfabrik, Holk, De Gröna Svamparnas Syraman, Pervogenesis, Moffegreven. ”Med gråten i halsen blev jag bööög” vrålar publiken glatt när Kairos Fjollor rivs av, och jag inser att det här faktiskt är ganska kul. Ruskigt buskis och en aning bisarrt, men roligt. Jag ska motvilligt erkänna att det här är precis min sorts humor. Tidningen Pyton (om någon minns den?) i musikalisk form.
Att se en skäggig karl i 50-års åldern på scen framför en hord av svettiga snubbar som står och hoppar med toalettborstar i nävarna och vrålar med till ”alla tjejer dom är… dum i huvvet!”. Det är något man, på gott och ont, inte upplever varje dag. Om det är humor, löjligt eller bara politiskt inkorrekt lämnar jag till var och en att avgöra.
Inte ens mellan låtarna kan de främsta raderna sansa sig. Det skanderas ”TKU” och ”pang på pungen”. Det crowdsurfas till och med, till vakternas stora förtret. Och Pang På Pungen blir det, givetvis. Och efter en timmes röj är alltihop över.
Nu kanske det låter som att jag tyckte det här var skitbra. Så är inte riktigt fallet. The Kristet Utseende är inga finlirare, den hybrid mellan punk och metal som de ägnar sig åt är extremt simpel och det blir en hel del tröttsamt matande mellan guldkornen. Dessutom är ljudet inte det bästa. Och det är långt ifrån alla bandets låtar som håller samma humoristiska klass. Jag tror aldrig att jag hört ordet ”holk” så många gånger under samma kväll. Knark, kukar, bögar, horor. Ja, ni fattar. Det blir för mycket.
The Kristet Utseende live är lite småkul, det går inte att sticka under stolen med. Och många i publiken såg ut att uppleva sitt livs bästa kväll. Men särskilt bra är det inte. Amen.