Kitok-maskineriet har fått upp farten och är rätt välsmort vid det här laget.
Det märks att trion har gjort en j-la massa spelningar det senaste året och konsertrutinen sitter i ryggmärgen. Efter att ha sett deras liveuppträdanden några gånger känner jag igen rätt mycket.
Magnus Ekelund går runt i ring och hoppar in sina "karateollies" varvat med knästående attackrap. Stina Vikström har sina moves och jobbar flitigt med pistolfingrarna samtidigt som hon är väldigt cool. Erik Zettervall står stadigt på sin plats och låter gitarren göra jobbet åt alla möjliga håll.
Samtidigt tyder det på någon sorts proffsighet, de vet precis när det är deras tur att glänsa.
Det mesta är kanske sagt vid det här laget, även om jag tycker att Stina Vikström förtjänar mer beröm och hon tar större plats än tidigare, och som vanligt gör de det bra.
Denna kväll har sina givna höjdpunkter också. Allsången till STHLM City sitter där den ska och avslutande Paradise Jokkmokk får både händer och mobiltelefoner i luften.
Men, som alltid, tycker jag att Hallelujah (krossa eller krossas) är outstanding och när refrängen vevas i slutet får jag banne mig rysningar. På fredagen gästades låten dessutom av Blänks Simon Trabelsi, som kommer in med den fetaste adrenalininjektionen söder om Sunderby sjukhus. Trabelsis lines är så bra att han kör de två gånger.
Tråkigast är ändå att uppträdandet tar slut just när det blivit som bäst. Efter dryga halvtimmen säger Magnus Ekelund: "Vi får inte köra mer – stick och sup".
Den har jag inte hört förut.
LÄS MER OM LULEÅ HAMNFESTIVAL:
Recension: Opersonlig hitkavalkad med Tove Styrke
Linda Pira i Luleå: "Jag känner ansvar för hiphopen"
Recension: Oh Jonathan misslyckas med att engagera
Recension: Vi reser en midsommarstång för Kalle Moraeus
Artistintervjun: Cleo ställer Tove Styrke mot väggen
Så spöade Tove Styrke skiten ur Duo Nöje
Cleo vill lyfta blicken – norrut
Recension: Okej blues med Ida Sand och Ola Gustafsson
Recension: Cleo röjde trots dåliga förutsättningar