Det finns både bra och dåliga saker med Jonathan Johanssons framträdande. Jag ska börja med det som är bra.
Först och främst ska sägas att Jonathan Johansson har en klockren scenpersonlighet. Han är självsäker och äger scenen från första till sista stund. Bandet är tight som få och Johanssons låtbyggen är ofta imponerande. Dessutom ger själva scenshowen, med mycket rök och ljus, framträdandet ännu en dimension. Speciellt inledningsvis, när huvudpersonen bara syns som en siluett med sin långa svarta rock. So far so good, som Johansson själv nog skulle ha sagt.
Men sen finns det saker som är mindre bra. Låtmaterialet känns genomgående svagt, trots att det som sagt är synnerligen snyggt framfört. Det flesta låtarna kan klassas som soulfunkiga 80-talsdoftande indiepopballader, eller något åt det hållet. Jag kommer att tänka på Orup flera gånger under Johanssons set. Och i min bok är det inget att eftersträva, jag tycker nämligen att Orup är stentrist.
Och just där spricker det för Jonathan Johansson; hans låtar är så tråkiga att klockorna stannar. Dessutom lider många av dem total avsaknad av riktiga refränger, det känns bara som verser staplade på verser staplade på verser, till råga på allt dränkta i till synes oändliga oceaner av text. Och när det handlar om den här sortens musik är bra refränger tamigfan ett måste.
Alltså. Jonathan Johansson har uppenbar talang men han blir i längden helt utmattande att lyssna på, trots att (och kanske delvis också för att) de flesta låtarna faller inom dansant midtempoballad-facket. I mindre doser kan det säkert vara trevligt att lyssna på, men ikväll lyckas inte Jonathan Johansson ge mig en enda anledning att någonsin vilja lyssna på någon av hans låtar igen. En gång är trevligt, men det räcker gott och väl.
När spelningen är slut är det inte musiken jag minns. Däremot scenshowen och Jonathan Johansson själv, det är egentligen det som är hela behållningen. Jonathan Johansson är en så pass självlysande artist att han trots sina brister inte kan få ett lägre betyg än 3. Det kanske låter konstigt, men han själv är långt mycket bättre än sina egna låtar. Och avslutningen med bara gitarr och bas är skitsnygg.
Men på det stora hela känns det mest skönt när det hela är över och man kan gå och göra något annat.