LÄS MER OM KIRUNAFESTIVALEN PÅ DUONOJE.SE
Min första tanke är att det hotande regnet skrämt bort många åskådare och Blacknuss nya frontfigur Prince Prime Mpedzisi får inleda med att uppmana publiken att komma närmare. Utrymmet framför LKAB-scenen är enormt och det lockar många att stå längre upp på kullen.
När jag börjar räkna skallar förstår jag att det ändå är en hel del människor på plats (efter att ha missbedömt antalet på Willy Clay Bands gig med ungefär 3 000 vågar jag inte gissa hur många).
Hur många som är där för Blacknuss och hur många som är där för Eric Gadd vet jag inte heller, men det är tydligt att klockrena Prince Prime (både på sång men framförallt rap) och grymma Mary N ́diaye petas till uppvärmare och körsångare denna kväll.
Efter 20 min säger Anders Jonsson "vi väntar på en svensk soulstjärna, men kör på så länge". Inför "Last night a dj saved my life" får vi veta att det är sista låten innan "kvällens stora sångare" dyker upp.
Och visst är Eric Gadd gamla stabile Eric Gadd. Han inleder med "Do you believe in me" och bättre kompband hade han inte kunnat önska sig. Att få höra hits som "The right way" och "My personality" med Blacknuss gung och sångarens välkända stämma är något av en lyx.
Det går inte att klaga.
Men om jag ska försöka är det för att mycket vill ha mer. Bara en halvtimme av Prince Prime och Mary N ́diaye en halvtimme med Blacknuss featuring Gadd är inte nog. De hade kunnat fortsätta en timme till och det hade bara kommit fler för att lyssna.
När konserten avrundas känns det som att vi just börjat och funkjammet till "Whish I" känns mer som ett mellansnack än en avslutning.
Ett lyxproblem i en lyxupplevelse.