LĂS FLER NĂJESNYHETER PĂ DUONOJE.SE
Immunförsvaret, Hertsöfostrade David Björkén och Oskar Dahlberg, slÀngdes med kort varsel in i Musikens Makts program efter att Haartland tvingats stÀlla in pÄ grund av sjukdom.
Och inte mig emot, Immunförsvaret Àn nÀmligen ett av de bÀsta banden du aldrig hört talas om.
Duon debuterade 2014 med singeln âAlla Mot Allaâ och dĂ€refter har det hunnits med ytterligare fyra singlar, samtliga av skrĂ€mmande hög kvalitet. Albumet med arbetstiteln â30 Ă„rs Arbeteâ (som vid det hĂ€r laget bör ha döpts om till â32 Ă rs Arbeteâ) syns det dock fortfarande inte ett spĂ„r av. Men den som vĂ€ntar pĂ„ nĂ„got gott, antar jag.
Vad som erbjuds pÄ Strandscenen Àr en sparsmakad och avskalad version av Immunförsvaret, vars studioproduktioner tenderar att vara, eller Ätminstone kÀnnas, minutiöst genomarbetade med allsköns instrument och samplingar. Live blir det "bara" tvÄ akustiska gitarrer, sÄng, lite munspel och vÀldigt spartanska trummor.
Det Àr lite otajt och skevt emellanÄt, och jag skulle ljuga om jag sa att det lÄter bÀttre Àn i studioversion. Men lÄtarna i sig, och inte minst David Björkéns texter, hÄller sÄ hög klass att det fungerar ÀndÄ.
Vi fĂ„r âSvartvattnetâ, âKukhuvudstadenâ och âAlla Mot Allaâ, och nĂ„gra lĂ„tar jag inte hört tidigare. PĂ„ senaste singeln âSen SĂ„ FĂ„r Du GĂ„â gĂ€star KönsförrĂ€dares Alina BjörkĂ©n pĂ„ elgitarr och sĂ„ng.
Men samtliga ovan nĂ€mnda nummer bleknar i jĂ€mförelse med âFanta och Chipsâ, en lĂ„t jag nĂ€r den slĂ€pptes ifjol beskrev som âett rent jĂ€vla mĂ€sterverkâ. Och Ă€ven i liveversion Ă€r den precis lika rysningsframkallande. Har man inte hört den bör man göra sig sjĂ€lv en stor tjĂ€nst och lyssna pĂ„ den, förslagsvis nu direkt.
PublikmÀssigt Àr det synd att Immunförsvaret inte fÄtt en senare speltid. Publiken Àr relativt gles under hela spelningen, Àven om mÄnga kommer igÄng lite mer framÄt slutet. Och samtidigt gör sig Immunförsvarets musik vÀldigt bra i solskenet nere pÄ stranden med Àlven som kuliss.
Efter en dryg halvtimme Àr det fÀrdigt och allt som allt kÀnns den hÀr spelningen lite... futtig. Inte för att det pÄ nÄgot sÀtt Àr dÄligt utan för att jag vill ha mer; större band, fler lÄtar, mer av allt.
Det Àr bra, men jag kan inte lÄta bli att tÀnka pÄ hur sjukt bra det hade kunnat bli med lite mer folk pÄ scenen.
Men men. Tills vidare antar jag att det hÀr fÄr duga, och det Àr inte sÄ illa det heller.
Nu fortsÀtter jag vÀnta pÄ fullÀngdaren.