LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Rix FM Festival, festivalen i festivalen, får äran att inviga Norra Hamnscenen för i år. Artistutbudet består av Lisa Ajax, Martin Almgren, Wiktoria, Jakob Karlberg, Robin Bengtsson och Molly Sandén, de flesta bekanta från Melodifestivalen.
Det här är ett arrangemang som utan tvekan främst tilltalar de yngre festivalbesökarna, en stor del av det enorma publikhavet som breder ut sig framför scenen är där i sällskap av mamma eller pappa. Det gör att det emellanåt känns något opassande när Niclas Wahlgren, som i sällskap av Sebastian ”Basse” Widman agerar skojfrisk konferencier, skämtar om groupies och trekanter. Men det kanske bara är jag som är lite fin i kanten, sjuåringarna förstår knappast vad han menar hur som helst.
Nåväl. Upplägget med att varje artist (med undantag för Molly Sandén) kör två låtar, en ”gammal” hit och en nyare låt, funkar riktigt bra. Det ger variation trots att samtliga artister verkar inom samma genre.
Idolvinnaren Martin Almgren står ut från mängden med sin lite mognare röst. Överhuvudtaget känns han ganska malplacerad i det här gänget, och det menar jag inte som något negativt. Killen har en stabil pipa och när han förklarar att han gillar Luleå Hockey stiger hans aktier säkerligen lite extra hos många i publiken.
Robin Bengtsson gör showens klart blekaste framträdande med en röst som knappast imponerar på någon. Nya singeln ”Stevie Wonder” är dessutom bland det värsta jag hört i musikväg (”Like a Stevie Wonder, baby I can funk you all night long”, kom igen). Men Melodifestivallåten "Constellation Prize" river trots det ner både jubel och applåder.
Övriga artister gör under omständigheterna stabila framträdanden och publiken verkar älska det mesta de serveras, runt omkring mig ser jag både barn och vuxna som stampar takten och applåderar entusiastiskt. Wiktoria framför givetvis ”Save Me”, en av de mer minnesvärda låtarna från årets Melodifestival.
Sist ut är Molly Sandén, showens självklara stjärna som till skillnad mot övriga artister får köra tre låtar. På ”Like No One’s Watching” bjuder hon upp några småtjejer som säkerligen får ett minne för livet när de får dansa "like no one's watching" bakom henne på scen, och ”Youniverse” knyter ihop påsen på pampigast möjliga sätt.
Rix FM Festival är helt ok som ströunderhållning och artisterna kan onekligen sin grej, låtarna är catchiga och framför allt kidsen tyckte nog det här var riktigt bra.
Men det är knappast något man kommer skryta för de framtida barnbarnen att man minsann var på. För mig som vuxen kändes det här inte som mer än en halvljummen uppvärmning, skumsvampar när man egentligen vill ha Turkisk Peppar.