LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Och publiken får onekligen valuta för pengarna. När Mammas Nya Kille tar steget från radio- till scenshow lyckas man få med allt som fansen älskar med radioprogrammet, plus lite till.
Under två timmar får vi träffa samtliga av gängets bästa och mest älskade karaktärer. Piteåbon Patrik Larsson, en snusfull Mangan, ”en förvirrad tjej”, Mikael Hjort, Agneta Fagervall Olsen, Thunder, Katla och Älvsbyns främste bakåtsträvare (och den personliga favoriten) Lars Stenberg, och så vidare. Och den gemensamma nämnaren är att varenda en av dem håller i stort sett lika hög klass, ett konststycke i sig.
Gänget bakom Mammas Nya Kille, Luleåsonen Sven Björklund, Olof Wretling, Sofia Wretling, Mattias Fransson och ständige programledaren Bengt Strömbro, har sedan starten 2005 utvecklat sina ofta komplett galna men samtidigt genialiska karaktärer till perfektion. Showen har fått namnet ”Kunskapslyftet” och utspelar sig till stor del i ett fiktivt klassrum med Bengt Strömbro som magister och representant för normaliteten bakom sin till synes flytande kateder.
Att publiken inte är några nykomlingar när det gäller Mammas Nya Kille märks tydligt. När AC/DC:s ”Thunderstruck” plötsligt ljuder ur högtalarna börjar det småfnissas i salen innan Thunder (Mattias Fransson), mannen med Sveriges största superhjältekomplex, ens hunnit uppenbara sig.
Störst applåder drar dock folklivsfanatikern Job Andersson (Sven Björklund) ner, kvällen till ära iklädd näverväst med matchande näverstövlar.
Att de udda figurerna i Mammas Nya Kille började sina existenser som ansiktslösa röster i radio har onekligen varit en fördel. Man har från början inte kunnat gömma sig bakom roliga kläder, peruker och lösöron utan har blivit tvungna att utveckla karaktärerna fullt ut. Nu, på scen, blir de ofta geniala outfitterna ett bra komplement.
Men som en dam framför mig på vägen ut efter föreställningen säger: ”Jag var tvungen att blunda ibland, man är så van att bara höra dem”.
Det som främst särskiljer Mammas Nya Kille-gänget från andra liknande humorgrupper (exempelvis det fruktansvärt ojämna Partaj-gänget) och tar hela showen till en helt ny nivå är att karaktärerna, hur utflippade de än må vara, alltid känns trovärdiga. Inte sällan finns det dessutom en smått tragisk underton, något som framför allt är tydligt i fallet Thunder.
Givetvis är allting taget till sin absoluta spets, men jag tror att de flesta av oss känner eller åtminstone har stött på en Lars Stenberg, Mangan eller Agneta Fagervall Olsen.
Efter två timmar med "Kunskapslyftet" kanske vi inte lärt oss särskilt mycket (om någon nu hade förväntat sig det), men vi har fått skratta desto mer.
Succé var ordet.