LÄS MER OM LULEÅ PRIDE PÅ DUONOJE.SE
Frida Selander lämnade Umeå för det lilla samhället Salom. Hon klarar sig själv.
Frida Selander har lämnat ljudbilden från senaste skivan och står ensam med en elgitarr i Stadsparken. Hon klarar sig själv.
Frida Selander får den otacksamma uppgiften att uppträda på scenen en halvtimme efter att prideanhängsrna lämnat Sofia Jannok och gått hem för att ladda för kvällen. Men hon hade kunnat stå där helt själv och ändå levererat.
Selander är underhållande mellan låtarna och fängslande när hon låter hennes sköra och samtidigt starka stämma strömma ut.
Hon har inga problem med att blanda munspelsblues, acapellastunder och egna låtar. Hon påminner om en nyduschad Patti Smith och lirar gitarr bättre än de flesta som går upp på Stadsparkens scen i helgen.
"Jag har det bra. Det är skönt att sjunga, det är något kemiskt med det", säger hon – och det smittar av sig.
Det är någonting kemiskt med att lyssna på Frida Selander också.