LÄS MER OM LULEÅ HAMNFESTIVAL PÅ DUONOJE.SE
Maxida Märak är vid det här laget nästan mer känd för allt annat än sin musik. Med bland annat ett hyllat sommarprat i radio och en egen dokumentärserie (med systern Mimie) i SVT, i kombination med ganska knapphändigt med släppt musik, blir det lätt så, antar jag.
Det här är tredje gången jag ser Maxida Märak live. I fjol uppträde hon både på Luleå Pride och Musikens Makt, och åtminstone första gången lyckades hon på gränsen till blåsa mig ur skorna. Men redan på Musikens Makt någon månad senare kändes det som att titta på en repris av samma uppträdande. Det var i grunden lika bra, men den där ”wow”-upplevelsen från första gången infann sig aldrig riktigt.
Och det blir litegrann samma sak i kväll. Att skådeplatsen dessutom den här gången är Norra Hamnscenen gör tyvärr inte saken bättre. Trots att Märak har med sig duon Systraskap på trummor, perkussion, bas och diverse blåsinstrument, är det inte så mycket som ändrats sen förra sommaren.
Men missförstå mig inte, Maxida Märak gör långt ifrån ett dåligt uppträdande. Efter en inledande jojk bjuds vi på käftsmällen ”Mitt Största Fan”, och det är här Märak är som allra bäst. Det är hård, tungt och skoningslöst och den förvånansvärt glesa men engagerade publiken diggar troget. Inte heller "Matrix" gör någon besviken.
Men, tyvärr är det här helt fel inramning för det som i vanliga fall (vid sidan av de bitvis helt lysande texterna) är det som får Maxida Märak att sticka ut; jojkarna. De fungerar i kväll inte alls lika bra som vanligt, och det är inte Märaks fel. Oljudet från det närliggande tivolit stör mer än lovligt och gör att mycket av både stämningen och mystiken går förlorad. Synd.
Avslutningen med ”Backa Bak” och ”Rebell” är stabil, framför allt den sistnämnda sticker ut med en refräng som är betydligt mer poppig än vi är vana med från Maxida Märak.
Men sen är det slut, och jag måste säga att jag faktiskt hade väntat mig mer. Det känns som att Märak aldrig riktigt kommer igång på riktigt, och var har till exempel de brinnande mellansnacken tagit vägen? Dessutom hade jag, i min enfald, hoppats på lite mer nytt material.
Nu blev det inte så och slutresultatet, även om det definitivt inte blev någon dålig spelning, känns lite märkligt halvhjärtat. Maxida Märak kan bättre.