KOLLA IN DUONOJE.SE FÖR DE SENASTE NÖJESNYHETERNA FRÅN LÄNET
Scenen är klädd i en stor matta och i hörnet står en fåtölj med läslampa. På soffbordet ligger två böcker bredvid tre flaskor av starkt som står prydligt uppställda. Det här är Jens Lekmans vardagsrum som landat i Luleå.
Hans önskemål om att låta privata arrangörer ta honom till små spelställen och hemtrevliga rum har tagit honom hit och det känns som att han fått turnén precis dit han vill.
Vanligtvis befinner sig en viss oro i rum där publiken inte riktigt vågar sig fram till scenkanten och där sekunder av tystnad känns som minuter. Men inte nu. Jens Lekman vill ha det intimt och det är precis så tisdagen blir.
Ensam på scenen med enbart en gitarr blir hans texter och låtar naknare än på skiva. När han släpper allt och sjunger "Bom bo bom bo boom bo bom" på "A Sweet Summer´s Night On Hammer Hill" skapas någon sorts magi i tystnaden. Starkt. Sådant vi inte är vana vid att höra tidigt på en hemmafest.
Från restaurangdelen hörs skratt och det är precis som att grannarna i lägenheten bredvid har fest. Även Jens Lekmans tisdag tar fart då han samplar publikens handklapp för att få "en liten del av Luleå" i "An Argument With Myself" och går över i "The Opposite Of Hallelujah" med backtracks.
Precis som det ska vara på en lyckad hemmafest i vardagsrummet vaknar delar av publiken och bjuder på dans framme vid scenkanten. Inte för många så klart. Så sent på festkvällen är det fortfarande inte.
Efter ett gäng ösiga låtar blir han ensam med gitarren igen (ska vi kalla det efterfesten?) och till och med bjuder på en svensk version av "Julie".
Efter extranumren går recensenten hem först av alla (det är en dag i morgon också) med känslan av att det kan bli en lång kväll i Jens Lekmans vardagsrum. Precis som han själv säkert önskat. Det blev en bra fest det här.