För mig har Anna Stadling mest varit den där rödgnistrande diamanten vars stämma fixar glittret på andra, större artisters, låtar.
Utan henne hade inte Hovet alls varit lika bra och därmed hade några av Lars Winnerbäcks karameller också förminskats. Stadling har spelat med Staffan Hellstrand och bildat duo med Idde Schultz – men jag har aldrig sett henne som frontfigur.
Denna kväll är det i alla fall hon som står i rampljuset och får all uppmärksamhet. Eller fel av mig – hennes röst får all uppmärksamhet.
Anna Stadling sjunger fantastiskt och jag skulle vilja utse henne till en av landets absolut bästa sångare. När hon sjunger öppningsraderna i "Faller" gör jag precis det – jag faller pladask och då är det tur att ingen sitter bakom mig i salen.
Det är bara hon och de norrländska gitarristerna/pianisterna Pecka Hammarstedt (Sundsvall) och Thomas Tjärnkvist (Piteå) på scenen, vilket gör att hennes pipa får ännu större utrymme och gör hela upplevelsen väldigt personlig. Hela Stadlings uppenbarelse är egentligen personlig och hon pratar med publiken mellan varje låt. Hon berättar om de långsamma dagarna när de hämtade sonen John-Henry i Sydkorea, om svårigheter att utrycka känslor och om samarbeten med flera av Sveriges främsta artister. Genuin är känslan hon förmedlar. Och genuin är känslan jag tar med mig från salen.
Låtarna hon bjuder på under den en och en halv timme långa spelningen är en blandning av visor, country (bland annat Johnny Cash och Emmylou Harris) och avskalade poplåtar. Det är lugnt och harmoniskt. Fint helt enkelt.
Hon säger att hon längtade efter att få spela sina egna låtar efter tio år med Lars Winnerbäck och publiken ska vara tacksam över att hon tagit sig ut på egen hand. Låtarna i sig kommer lite i skymundan, men vad gör det – allt hamnar ju i skymundan när Anna Stadling öppnar munnen. Bäst blir det under "Älskar dig", "Ghost riders in the sky" och "Bättre dagar", men rent musikaliskt saknas det lågvattenmärken.
Sundsvalls diamant gnistrar och hade hennes låtar hållit samma klass som hennes röst skulle hon vara Sveriges ohotade vis- och countrysångerska.
Nu får vi nöja oss med att hon har en av landets bästa stämmor.