LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Frida Hyvönen säger själv att hon känner ett starkare släktskap till författare än till musiker. Och med den utgångspunkten har hon, i alla fall det här året, skrivit om boken för hur man gör pop på svenska på intressantast vis. Rösten är isande klar och låtarna är ingenting annat är tonsatta berättelser.
Vill man kan man också säga att Hyvönen skriver om boken för hur man gör konserter på intressantast vis. Det känns åtminstone konstigt att ingen annan artist tänker på att det räcker med att spela sin senaste skiva rakt av. Eller så saknar artisterna ett självförtroende som Hyvönens. Eller så har de inte släppt en jättebra skiva nyligen.
Ska jag dra det ett tredje varv så skriver hon även om boken för hur man hanterar svikande utrustning på intressantast vis: "här var det ett mickstativ som behagade lossna".
Linnea Olsson på Cello och Amanda Lindgren på trumpet och trummaskin spelar felfritt på ett bra sätt. Det är inte en ton för mycket när Hyvönen på västerbottniska, ibland nästan teatralt, fraserar i sångerna.
Höjdpunkt? Dött lopp mellan de två avslutande låtarna Fredag Morgon och Amors förkastliga pilar. Det är så bra att jag glömmer bort att Drömmen om dig är en smått enerverande låt.
Mellan ett par av låtarna berättar hon om en recensent i DN som tyckte att Hyvönen betedde sig oproffsigt på scenen eftersom hon ätit en frukt och rapat under en låt förra veckan. "Det är ett beteende man knappast förknippar med en etablerad artist och det finns en del att fila på även musikaliskt", skrev hon också. Såg hon en konsert som var hälften så bra som den här är det ett oproffsigt beteende av en etablerad recensent.