LÄS FLER RECENSIONER PÅ DUONOJE.SE
Det är oväntat mycket folk i Acusticum den här fredagskvällen, bara några stolar står tomma i stora salen. Plötsligt höjs mina förväntningar. Är Anders Jansson så här rolig? Vad har jag missat?
Ganska snabbt blir det tydligt. Det är 60- och 70-talet.
Komikern går ut hårt och inleder med en "synthdans" där han kör luftkeyboard och presenterar en uppstoppad räv som heter Samantha (alla 60- och 70-talister skrattar och säger "Fox" igenkännande).
Anders Jansson är 48 år och har tre barn mellan 11 och 22 år. För att ha störst behållning av den här showen ska du helst vara i samma situation, i samma ålder eller åtminstone ha barn.
Då blir det roligt att känna igen sig i massmejlkonversationer inför skolfrökens avslutningspresent, det knäppa i att dra en robotdans på föräldramötet och kan du dessutom introt till Opus Life is life utantill är du hemma.
När Anders Jansson ska gestalta hur han hissar ner bilrutan vevar han till och med vilt med armen. Inte en människa under 18 år fattar ett skit. Varför trycker han inte på knappen?
Han berättar att han gjorde ett "vilket tv-program är du?"-test och fick svaret Antikrundan. No shit.
Men den fullsatta salen skrattar mycket och jag förstår att den här sortens igenkänningshumor för medelålders människor egentligen är rolig. Problemet är att jag föddes 20 år för sent.