Jag hade kunnat ägna en hel text åt hur unik performance hemsnickrade Deerstalker bjuder på. Om hur mycket jag gillar konceptet med en vild sångare på scenen och en sångare ute i publiken. Jag hade inte haft några problem med att lägga ut orden kring styrkan i riffen från Bromöllas The Dahmers. Men en recension kan inte bli hur lång som helst och jag gör bäst i komma till kärnan, som i det här fallet heter Raring.
Ni kanske har hört talas om bandet, som egentligen är en duo, vid det här laget. Anton Nyström (gitarr) och Rasmus Winblad von Walter (gitarr och sång) gjorde sin första spelning under namnet Raring den här kvällen på Föreningsgatan 7 och det känns redan som en succé.
Under premiären agerade trummisen Jakob Westerlund och Elin-Alexandra Sundström transplanterad ryggrad till tidigare nämnda upphovsmän och det är sällan en första spelning känns så lovande. Fem låtar, som kanske skulle kunna kallas för poppunk, presenterades för världen och om jag inte hade vetat bättre skulle jag tro att det var någon slags greatest hits-parad. Men i stället var det helt enkelt fem av deras sex existerande alster.
När nysläppta singeln Tillfällig fördrivelse avslutade spelningen stiger jublet så där som det vanligtvis gör när en efterlängtad klassiker dyker upp. Det säger ganska mycket om kapaciteten i den nybildade duon.
Kvällens höjdpunkt blir ändå oundvikligen INVSN.
Umeå-bandet tillhör landets främsta inom sin genre och att de spelar på Föreningsgatan 7 känns både uppseendeväckande och naturligt. INVSN gör sig uppenbarligen bra i en tät och het miljö, även om det nog är Dennis Lyxzéns sång som drabbas hårdast av det sprakiga mikrofonljudet den här kvällen.
Jag tror inte att HC-legendaren någonsin gjort en dålig spelning och han gör det så klart inte under lördagen heller. Det är ett samspelt gäng som inte gör några misstag och låtarna lockar till både dans och handklapp. Om Raring bjöd på hittar så bjuder INVSN på ett medley av säkra kort (plus nya Alla hjärtans dag).
Lyxzén berättar för publiken att bandets första och sista spelning på den senaste skivan har varit i Luleå, och det ska vi vara glada för.
Men efter en sådan här kväll kan det vara läge att ta fram Rasmus Winblad von Walters ord igen: ”Var skulle de annars vara?”.