LÄS MER OM LULEÅ PRIDE PÅ DUONOJE.SE
Haartland är egentligen Gabriel Lidman. Gabriel Lidman är Haartland.
Eller om vi ska vara ärliga så är Haartland Gabriel Lidmans röst.
Mycket är sagt och skrivet om denna röst men det viktigaste är värt att skriva en gång till – den är magisk. Kanske den bästa Luleårösten genom tiderna.
Därför har Haartland en ganska tacksam uppgift. Det räcker med några ackord på en akustisk gitarr och Rösten (från och med nu skrivet med versalingång) en sommarkväll för att publiken ska smälta. Det är en njutning att lyssna på alla nyanser av stämman, allt från skärande falsett till rispig kraft.
Precis så är det den här fredagen i Stadsparken. Efter inledande ”The Paint” och supersingeln ”Bricks” är jag förälskad och tänker att det här är början på Norrbottens största musikframgång någonsin. Så bra sjunger Lidman och så bra är ”Bricks” för hans röst.
Men underbart är kort.
Gabriel Lidman sjunger bra hela vägen under halvtimmen i Stadsparken och ingen i publiken lär vara missnöjd, även om det stannar upp efter den starka öppningen.
Men 4.44 minuter ”Bricks” är inte tillräckligt för att utgöra en succé. Det saknas material i repertoaren för att jag ska bli såld.
Blivande singeln ”I´ll carry you forever” håller inte alls samma klass och inte heller avslutande ”Winterland”. Det blir lite för mycket av samma sak, lite för tråkigt, även om det inte går att få för mycket av Rösten.
Jag nöjer mig med att konstatera att Haartland kan vara underbart. Men än så länge är underbart för kort.