LÄS MER OM LULEÅ PRIDE PÅ DUONOJE.SE
Sofia Jannok berättade i en intervju med Duo Nöje att hon fick välja mellan att uppträda direkt efter pridetåget eller senare på kvällen. En av Luleå Prides största dragplåster valde det förstnämnda och det kan både ha varit ett klokt och felaktigt val.
Stadsparken är relativt packad med folk direkt efter paraden och stämningen kan inte vara mycket bättre. Men den 50 minuter långa konserten exploderar inte riktigt ändå. Möjligtvis är det inramningen, i dagsljus, inför barnfamiljer på bänkplats som påverkar framförandet. Jag vänder mig bekymrat omkring och undrar var alla härliga partypeoples från paraden tog vägen.
Det känns som att även Sofia Jannok står och väntar på att spelningen ska komma igång. Jag vet inte om det är på grund av dålig medhörning eller andra tekniska bekymmer, men både hon och publiken liksom väntar ut varandra.
Med tanke på att Jannok har så mycket att berätta förväntade jag mig kraftigare leverens från scenen. Det är nästan bara i mellansnacken jag märker att hon brinner för sina sakfrågor då vassa repliker och övertygande utläggningar om samer, homosexuella och olikheter lyfts fram.
Efter cirka 40 minuter kommer ändå Sofia Jannok igång på allvar och det är singlarna ”I ryggen på min kolt” och ”Snölejoninna” som lyfter.
Då visar Sofia Jannok vad hon verkligen går för och hennes sång skapar mindre rysningar på mina kräsna recensentarmar.
Som headline senare på kvällen hade det kanske lossnat tidigare. Om jag ska vara snäll säger jag att det är tidpunkten och de yttre omständigheternas fel att det tar så lång tid.
Men jag är rädd för att det inte är så enkelt. Sofia Jannok borde ha övertygat, men gör det inte.