LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Det har varit ett år då allt du trott på och drömt om skjutits i sank. Det har bara varit att gå in i ett zombie-tillstånd och förneka sin existens för att då på något sätt orka mäkta med.
Jag tänker inte gå in på detaljer kring allt dåligt. Dels för att vissa saker är för personligt och dels för att den här krönikan bara är 3 500 tecken lång.
Sen kan det vara bra att fokusera på det positiva. Det som har gjort att man ändå orkat med. Att man ändå klarat av att stiga upp på morgonen.
Vi kan börja med årets låt. En låt som på ett helt klockrent sätt beskriver vår samtid. Cortex gamla dänga ”Skuggorna kommer”. Men det är inte originalet som är årets låt - den skrevs ju för många år sedan. Det är Göteborgsbandet Svart Magis cover. Mörk och smutsig postpunk med magisk sång. Jag vet inte hur många gånger jag spelat den de senaste månaderna.
Svart Magi släppte två Cortexcovers någon månad innan Freddie Wadling dog - om jag nu inte minns fel. Jag har aldrig varit något jättestort Cortex-fan men den covern väckte mitt intresse och nu lyssnar jag på Cortex nästan dagligen.
Årets album är Iris Viljanens ”Mercedes”. Jag har alltid tyckt att det har varit spännande med Österbotten. En svensk dialekt som är så olik alla andra och det här med att tillhöra Finland men vara svenskar, men att av svenskar ses som finnar.
Iris Viljanen sjöng tidigare i bandet Vasas flora och fauna. Ett band inte likt något annat, precis som Österbotten. När sedan Iris Viljanen gjorde solokarriär så blev det såklart också något helt eget. Oerhört personliga texter med hög igenkänningsfaktor som pratas fram till ett riktigt deppigt piano. Såg henne live på Trästocksfestivalen i Skellefteå i somras också. Det var tyvärr ingen höjdare. Dock var det inte hennes fel utan festivalens. Ett dånande discodunk några meter från ett tält med finstämd pianoångest. Bra schemalagt, Trästocks.
2016 var ett år då man inte riktigt känt igen sig själv, därför var det underbart när Malmöbon Daria Bogdanska släppte sitt seriealbum ”Wage slaves”. I det beskriver hon självupplevda erfarenheter av att som invandrare jobba svart i Malmös smutsiga krogbransch. Jag låg i morsan och farsans stuga och sträckläste albumet en natt. Det är riktigt fina beskrivningar av personer i Malmös punkscen och under den natten kände jag mig som mig själv. En härlig upplevelse.
Sen spelar Daria Bogdanska även i det snorbra råpunkbandet Snor. De släppte sitt debutalbum i år och det är riktigt grym sådan där tvåtaktspunk med reverb på sången, som var inne i Barcelona för något år sedan, men med polska texter och från Malmö. Tyvärr har jag inte hunnit se dem live och gitarristen har nu flyttat till just Barcelona. Men man kan inte få allt.
Årets upptäckt måste vara norska Wardruna. De har funnits sen 2003 och släppt lite grejer men jag har ändå helt missat dem. I år släppte de i alla fall albumet ”Runaljod – Ragnarök” som är det tredje ”kapitlet” i en albumtrilogi. De har även gjort en del av musiken till tv-serien ”Vikings”. Det är atmosfärisk mörk nordisk folkmusik som sätter dig i trans.
Musiken väcker samma känslor i liv hos mig som norsk black metal gjorde de första gångerna. Det får mig att känna mig vid liv och tänka klarare.
Snart är det nytt år och jag tror inte något kommer bli bättre. Egentligen är det väl dumt att klaga. Jag har mat på bordet, tak över huvudet och ett gäng med vinylskivor. Det är bara att skärpa till sig och köra på. Gå in i zombie-tillstånd om inte annat.
Nyårslöftet får väl bli att försöka lyfta ett finger för att göra världen bättre, det är det minsta man kan göra.