Det har pratats mycket om just det uttrycket i feministiska rum och forum. En del menar att det är att förminska sig själv och andra menar att det är samma sak som att säga att det finns girl power och vanlig power, varför tjejer aldrig bara kan få vara power.
Men jag vill inte ha någon ordinär och vanlig power. Jag vill ha den typ av power som går en omväg på vägen hem för att hon förstår rädslan av att gå själv. Jag vill ha den typ av power som hjälper till att slå bort ovälkomna händer på dansgolvet. Jag vill ha den typ av power som sylvasst argumenterar ner sexistiska åsikter. Jag vill ha den typ av power som tar ens parti utan att ifrågasätta när man återigen blivit förödmjukad av en man. Jag vill ha den typ av power som när publikhavet på Silvana Imam - och Beatrice Elis konsert till största del bestod av tjejer och “Girls” skrek-sjöngs över hela Liseberg. Jag vill ha den typ av power som backar Zara när tusentals kränkta män hatbombar henne. Jag vill ha den typ av power som håller varandra om ryggen och peppar varandra att höja rösten och ta plats.
Och det handlar inte om att på individ nivå tycka om alla utan att på strukturell nivå förstå alla. Systerskapet är det finaste vi har och vi måste inse det viktiga med att stå upp för varandra i orättvisa, att stötta varandra och uppmuntra till att slå tillbaka på systemet som en enad front.”
LÄS FLER KRÖNIKOR AV MELANIE ÅSTRÖM: