Så fort omröstningen drog igång på Duo Nöjes Facebook-sidafick jag höra att "Dikesgrävarna" skulle vinna, från flera håll. Trots att konkurrensen är väldigt hård (personligen lägger jag min röst på andra kandidater) och det finns en hel del högkvalitativa klipp där ute verkar det inte vara något snack. Alla gillar dikesgrävarna.
Vad är det då som gör att 1 minut och 39 sekunders smygfilmande av två herrar i ett dike blir så populärt? Det är inte bildkvalitén eller själva sysselsättningen i diket i alla fall, jag förstår inte ens vad det är de håller på med.
Det som är så älskvärt är i stället sättet de samtalar med varandra på. Och även om det är anmärkningsvärt hur snabbt ljudvolymen och skärpan i rösterna kan stegras finns det någon sorts igenkänningsfaktor i de till synes oprovocerade utbrotten. Det är två män som känner varandra väldigt väl och som har kapat alla längder på stubintrådarna, men har ändå kärlek och förståelse.
De skriker åt varandra, men de håller samtidigt med varandra.
– Åt vilket håll lutar det?
– Inte åt någge.
– Är det plant?
– Ja, den är mitt inne i blåsan.
– Ja då är det ju plant.
Det är ingen diskuskussion eller inget bråk, det bara låter så för den som möjligtvis inte förstår språket. Det är en hård norrländsk jargong, som fångats på film utan att någon egentligen har bett om det.
Jag har varit i kontakt med huvudkaraktärerna i filmen som inte har någon lust att medverka i media. Jag får känslan av att den här filmen egentligen bara varit till besvär för de inblandade och det finns en viss problematik inblandat i detta. Det finns ingenting som tyder på att "dikesgrävarna" i klippet är med på vad som händer och ingenting som säger att de vill vara ortens populäraste och mest omtalade personligheter.
Men nu är det för sent att göra någonting åt det. Vi kan konstatera att klippet är det populäraste Norrbotten fått fram under Youtubes livslängd. Det skulle kunna vara ett passande slut och en naturlig anledning till att gräva ner det i diket för gott. Men vi vet alla att så inte blir fallet. Men vi får nöja oss med att gräva fram nya klipp i stället och låta den försvinna i mängden.
Om vi går ut och slår på våra mobiltelefoner kan vi hitta liknande personer i vilket dike som helst. Det krävs inte mycket.
Det ska va lite!