LÄS FLER KRÖNIKÖRER PÅ DUONOJE.SE
Ni kan snacka hur länge som helst om hur fjantigt och dåligt det är, ni kan förfäras över att tre miljoner svenskar sitter och tittar på skiten, ni kan avfärda tävlingen som motsatsen till riktig musik. Men då är det dags att öppna ögonen.
Naturligtvis är det pinsamt att se ballongviftande galningar i tv-rutan lördag efter lördag och ingen människa ska egentligen behöva höra Samir och Viktor ”sjunga”. Men själslös, fabrikstillverkad och tjatig pop är inget Mello-fenomen. Så här ser musikvärlden ut i dag, det är ingen slump att alla finallåtar redan matas på radio för fullt.
På den tiden då schlagern fortfarande levde gick det att peka på Melodifestivalen och kalla det för fula ord, i dag är det bara en del i en enorm hitindustri.
För om vi bortser från att Samir och Viktor inte kan sjunga (vilket textförfattarna – som i sammanhanget inte ser lika genomusla ut – bör vara glada för) och rör sig som kylskåp på scenen måste jag erkänna att låten är en hit. Eller en plåga. Den där förbannade låten har något.
Bada nakna kanske till och med ... *djuuupt andetag* ... är bra.