LÄS FLER ÅSIKTER FRÅN DUO NÖJES KRÖNIKÖRER HÄR
Jag har länge hållit mig fast vid Så mycket bättre. Men nu finns det bara en anledning till att jag fortfarande tittar på programmet och det är Miriam Bryant.
Hon är överlägsen i ett program som helt har tappat bort vad formatet en gång utgav sig för att vara. Att döpa ett program till Så mycket bättre och sedan rada upp karaokeversioner av tidigare guldkorn blir motsägelsefullt. Miriam Bryant ger låtarna nytt liv med viss guldkant, men egentligen är hennes versioner inte heller SÅ mycket bättre.
Däremot har hon en personlighet som är den härligaste jag sett på tv.
Jag har intervjuat henne i telefon och träffat henne i verkligheten och det är svårt att inte gilla göteborgaren. Första gången jag pratade med Miriam Bryant fick jag både vara med under ett Facetime-samtal med hennes pappa och följa med in på kiosken och köpa cigaretter och keso. Då berättade hon också hur avslappnad hon var inför, vad jag då misstänkte, skulle bli hennes stora genombrott.
"Jag har inte så mycket att vara nervös för, det kommer bli bra det där", sa hon och visade lite av vad som skulle bli hennes styrka även på tv. Hennes avslappnade och genomärliga stil går rakt genom rutan (för att använda ett tråkigt begrepp).
Miriam Bryant skrattar, skäller ut Andreas Kleerup, gapar av förvåning, säger knulla och öppnar hjärtat.
Mitt nya sätt att se på programmet är att kolla in TV4 Play i efterhand, snabbspola mig igenom tolkningarna och stanna till när Miriam Bryant dyker upp.
Det räcker inte med att Lisa Nilsson sjunger vackert, att Niklas Strömstedt tillverkar mellanmjölk och Andreas Kleerup är originell. Dessutom är Jenny Berggren och Ison och Fille rena katastrofvärvningarna.
Nästa år kräver jag namn som Nina Persson, Nicke Andersson eller Tove Lo. Annars är det bara att stänga av för gott.