LÄS FLER KRÖNIKOR AV MAGNUS TOSSER PÅ DUONOJE.SE
Vi kan börja där allt slutade.
Silvana Imam var så där fantastisk som bara hon kan vara och aldrig förr har det väl känts så mäktigt att en artist kallat spelstället för sin hemstad.
"Det här hometown glory", sa Silvana Imam samtidigt som hon plockade upp fem unga tjejer på scenen till "Svär på min mamma".
Jag är van vid att få rysningar av hennes spelningar och trodde jag var mätt. Men Kirunafestivalen gav ett nytt filter på giganten.
Silvana Imam var Kirunafestivalens sista akt och den som satte kronan på verket med sin naturkraft. Hon var en av helgens höjdpunkter och hade kunnat få en femma i betyg. Om jag hade recenserat hennes konsert, vilket jag inte gjorde.
Det är helt och hållet Kirunafestivalens fel. Hade det inte varit för att det var så förbannat många andra dragplåster under helgen skulle jag naturligtvis ha gjort det.
Men vi hinner inte med allt, kan inte få med allt. Eftersom vi skrev om Silvana Imam före och efter P3 Älskar och intervjuade henne inför helgen fick recensionen stå åt sidan den här gången. Men om två veckor lär hennes konsert på Hamnfestivalen få stort utrymme, där är konkurrensen noll.
Sveriges bästa liveartist får inget betyg. Det är ingen bortförklaring, det är ett bevis på att 2016 års Kirunafestivalen höll högsta klass.
Förra året hörde läsare av sig till mig och var upprörda över att arrangörerna hemlighöll programmet länge och besökarna visste inte vilken dag de skulle köpa biljett till. I år har ingen hört av sig.
Det fanns liksom ingen anledning att inte köpa tvådagarsbiljett och de som bara kunde gå en dag fick valuta för pengarna oavsett när de löste inträde.
Kirunafestivalen är länets enda betalfestival, men med tanke på vad du får för de 395 kronorna på en kväll (Brännbollsyran och Storsjöyran kostar nästan 200 kronor mer) finns det inget att klaga på.
Dessutom var Willy Clay Band på torsdagen gratis. Med tanke på deras konsert borde Kirunafestivalens Robert Gustafsson få någon gata i nya Kiruna uppkallad efter sig som tack.
Förutom vädret, som alltid envisas med att bli en faktor, var det en succé rakt igenom. Miriam Bryant var fantastisk och drog massor av folk. Lars Winnerbäck gjorde lördagen till en publikfest. Sabina Ddumba fick hjärtan att smälta och öron att le. Otto Knows skakade om hela festivaltillvaron. Samir och Viktor, Frans och Molly Sandén visade sig vara perfekta bokningar för hela familjen.
Möjligtvis hade Backyard Babies kunnat plockas bort, men vad hade en Kirunafestival varit utan hårdrock?
Årets upplaga var nästintill perfekt. Det här var hometown glory.