LÄS FLER ÅSIKTER FRÅN DUO NÖJES KRÖNIKÖRER HÄR
Att få tips om hur du får en fungerande relation är inte ovanligt och ett av de första råden som någonsin kom till mig var. "Ställ för fan inte in tv:n i sovrummet, det är döden för vuxenmys".
Nej, nog finns det mycket bättre grejer att göra i sängen än att kolla på tv. Som att läsa bok.
Om det någonsin funnits någon mytbild kring mig begraver vi den direkt. Svettiga lakan, brinnande bäddar och en glödande cigarett som avslutning är möjligtvis något som skulle dyka upp i sovrummet om filmerna tagit sig innanför dörren. Men så är det inte.
Så länge jag kan minnas har jag avslutat varje dag med att läsa en bok i stället, 1 sida eller 30 är inte viktigt. Vad som är viktigt är att det görs.
Men det var innan Making a murderer kom in i mitt liv.
Tidigare kunde jag inte sova om jag inte vaggades till sömns av litteratur, nu kan jag inte sova på grund av vad jag ser innan jag blundar.
Men det skiter jag i.
Making a murderer har tagit sig in i sovrummet och gjort mig till en sämre människa. Netflix-serien om den mordmisstänkta Steven Avery har en dramatik som gör att det inte går att lägga undan paddan, inte ens när kläderna ska kastas och boken öppnas.
Som en missbrukare i förnekelsetillstånd har jag intalat mig själv att jag aldrig mer ska se på serier innan jag ska sova. Jag ska bara se klart Making a murderer först.
Världen svämmar över av välgjorda serier och skärmknarkare som jag tar upp Netflix så fort det finns tio minuter över.
Ska jag ge ett relationsråd blir det: "Kasta paddan och ställ in tv:n i sovrummet, då kan det åtminstone bli vuxenmys".