LÄS MER OM DAVID BOWIE PÅ DUONOJE.SE
Den där känslan av att vakna på morgonen är troligtvis den sjukaste upplevelsen vi är med om, varje dag. När alarmet ringer känns det som natten pågår för fullt och att kliva upp vore befängt. Overkligt. Inte en chans. Redan? Stäng av.
Beskedet om David Bowies död känns likadant.
Overkligt. Inte en chans. Redan? Stäng av.
Frågan är om måndagen kunde ha fått en märkligare start än denna. Av någon anledning hade jag glömt att ställa alarmet på mobilen och jag har legat 45 minuter efter resten av världen fram till dess att jag hittat arbetsstationen.
David Bowie är död.
Va?
Två timmar efter att jag egentligen skulle ha vaknat ringer alarmet i form av en märklig väckarklocka. Det har bara gått några dagar sedan jag lyssnade på David Bowies Blackstar och konstaterade att han gjorde det oväntade igen. Mästaren på att gå sin egen väg gjorde det oväntade även på sitt sista album (som släpptes i fredags).
Och är det någonting som är väntat är det att han även skulle dö oväntat. Sådan var han.
Efter Motörhead-sångaren Lemmys död gick folk ut på barer över hela världen och beställda in whiskey och cola i legendarens anda. Genom att lyfta glasen och skåla hyllades han på sitt sätt.
Lemmys död var en tidsfråga. Bowies var en chock.
Nu hoppas jag att världen får ett uppsving i fritt sinne och stolthet, för David Bowies skull. Han var totalt orädd och ska han hyllas på ett värdigt sätt är det genom att släppa loss totalt och göra det oväntade.
Ta på dig vilka kläder du vill, sminka dig, byt hårfärg – byt namn. Spela vilken musik du vill och ska du bry dig om vad andra tycker är det bara för att kunna gå åt andra hållet.
Låt David Bowies död göra världen till en bättre plats. Låt Ziggy Stardusts ande sväva fritt över staden och släpp din egen ande fri från alla begränsningar.