För mig är standup sinnesbilden av storstad. Ända sedan Släng dig i brunnen, med de rökiga och öldoftande lokalerna, har jag placerat komiker och vardagspublik på platser där gatorna aldrig tystnar.
Hildurs kök är absolut inte en lokal som är gjord för ståupp-akter och när de började arrangera högklassiga humorkvällar där var jag ändå inte helt såld. Ett skönt initiativ. Men väldigt svårjobbat.
Men så pallrade jag mig dit och blev salig.
Att kliva innanför dörrarna var inte som att glida in i mörka lokaler på Norra Brunn, det återstår fortfarande mycket jobb innan lokalen är optimal för den här typen av kvällar. Men jag föreställer mig att det var samma temperatur, samma svaga öldoft och samma publiksorl som på den klassiska standupklubben.
Lokalen är knökfull och när jag anländer finns tre sittplatser att välja på, sedan är det slut.
Vet folk det här? Jag hade ingen aning om att det förekommer utsålda standupkvällar en tisdag i oktober – i Luleå.
Som uppvärmning kör Åseles Erik Moberg ett snabbt set utformat som en sorts hitkavalkad där han levererar skämt på skämt under kort tid. Han jämför lägenhetspriser i Åsele med kaffepriser på Seven eleven i Stockholm, kör en utläggning om Coca cola ur snoppen (!) och skämtar om sitt unga utseende. En hyfsad uppvärmare som hade fått ett iskallt mottagande i en större lokal (läs: Kulturens hus) men som får värme och fler skratt än han kanske borde på Hildurs kök.
"Han verkar gilla stället", tänker ni. Nej – jag älskar det, tammefan. Och med tanke på reaktionen från resten av publiken så gör de det också, vilket får mig att älska det ännu mer.
Kvällens höjdpunkt Johan Glans får mig att grina av skratt, jag har aldrig varit på en humorföreställning där jag levt mig in i stunden så mycket som nu. Och jag har varit på en del (#besserwisser).
Johan Glans håller högsta klass och lyckas blanda spontana inlägg om en baby i publiken ("fem månader är perfekt – för mina skämt") och mobilbilder ("VAD ska ni göra med bilderna av en rosa man i blommig skjorta?") utan att tappa tempo. Han väver in lokala skämt om det märkliga i att Piteå gör reklam på Luleås flygplats och slogan "Det är hit man kommer när man kommer hem" som är fullständigt felaktig – i hans ögon och drar en helt fantastisk utläggning om det sjuka i Lucia-firande och alla dess märkligheter.
Johan Glans fixar en fantastisk föreställning. Publiken, lokalen och atmosfären fixar en magisk tisdag.
Jag är glad över att ha fått uppleva den här kvällen och jag ska göra allt för att sprida budskapet. Tänk att vi lever i en levande stad ändå.