Redan för sex år sedan bestämde sig Tomas och Lisa Liljedahl för att testa livet på andra sidan Atlanten. Efter att ha besökt landet flera gånger och samtidigt tappat glädjen för den norrbottniska vintern såg de framför sig att packa väskorna 2014, då barnen blivit äldre.
När Lisa fick chansen att söka visum via studier på Art center college of design klaffade allt och paret tog med sig barnen Lova och Vilda på planet till Los Angeles. Sonen Dennis stannade hemma för att gå svensk gymnasieskola och åker över på skolloven.
– Det är ett enormt steg att lämna sin hemstad, sin familj, sina vänner, sin trygghet och vår egna trygga kultur. Ett mycket större steg än vad vi kunnat ana, ibland undrar vi om det är värt det då saknaden är stor, berättar Lisa Liljedahl.
– Även om mycket är bättre här ser man tydligare de fördelar vi har hemma i Sverige. Själva proceduren var enorm, vi skulle kunna skriva en hel bok om tillvägagångssättet och om pappersarbetet som krävs för att flytta en hel familj, hitta en bostad och skolor för barnen och även ta med sina djur over Atlanten.
Hur trivs barnen i LA?
– Jättebra, dom saknar dock sina vänner hemma oerhört. Det kan vara hjärtskärande att man tagit det ifrån dom för en tid. Men dom har fått nya vänner här.
Nioåriga Vilda fick lära sig engelska snabbt då hon började skola redan efter två veckor, storasyster Lova planerar att flytta hem och gå gymnasiet och mamma Lisa sliter hårt på "Fine Art"-utbildningen.
– Det är en tuff utbildning och jag har svårt att alltid hänga med, det är väldigt hög standard och hård press. Jag överdriver inte om jag säger att det är en av världens bästa konst- och designskolor, säger Lisa.
Pappa Tomas har lagt tatuerandet åt sidan och fokuserar på musikprojektet The Old Wind.
– Tatuering som fortfarande är min största passion är ett av de "åtaganden" som har fått kliva åt sidan. Det kommer att ligga på is under vår tid i USA, musiken får ta större plats just nu och Lisas studier är otroligt krävande så det behövs en hemmapappa, konstaterar han.
Familjen bor i området Eagle Rock, i nordöstra Los Angeles.
– Vi har hittat några vänner, speciellt en familj som vi umgås mest med. Dom har bjudit oss på stora fester som halloween och thanksgiving men även bara häng över en grillning i trädgården.
– Det är inte jättelätt att hitta nära vänner och det fungerar inte på samma enkla sätt som hemma i Sverige. Det positiva med det är att vi har som familj mycket kvalitetstid, helgerna spenderar vi med att upptäcka LA, det tar aldrig slut på saker att se.
Hur mycket tid blir det över till Sunset strip?
– Haha Sunset-nostalgin har jag upplevt under många av mina tidigare resor hit under gångna år, det blir inte mycket rock ´n´ roll liv nuförtiden. Det var kul att hänga i baren med spandexrockers för tio år sen, men den tiden är förbi. Nu ligger fokus på familj och musikskapandet, konstaterar Tomas.
Har ni någon spännande kändishistoria att bjuda på?
– Vi stöter på någon kändis då och då, speciellt skådisarna från "Sons of Anarchy", några av dem bor i vårt område. Serien är mest inspelad på gatan nedanför vår. I övrigt ser man kändisarna inte så ofta, säger Lisa.
Är det ett tillfälligt äventyr eller blir ni kvar på obestämd tid?
– Det kan vara ett kort häftigt äventyr eller längre än så, det är många faktorer som spelar in. Viktigast i slutändan är att familjen mår bra och att det ger mer än det tar. Saknaden och hemlängtan blir ibland väldigt påtaglig, men vi är väl just nu i den värsta perioden. Det finns färdiga ramar om hur dessa cykler går och efter ett–två år ska man börja känna sig hemma i sin nya miljö.
– Redan nu har vi alla utvecklats mycket och vissa dagar älskar man LA så mycket att man aldrig vill lämna denna plats.
Vad saknar ni mest med Luleå?
– Förutom att hjärtat värka av saknad av vår familj och närmaste vännerna så kan vara det mest banala saker som att åka och tanka på Statoil, handla på Ica Maxi och äta en kaviarmacka. En stor grej är att barnen inte kan gå ut till vänner och komma tillbaka själva. Det är inte säkert här, de behöver skjuts överallt, säger Tomas.
– Jag kan sitta och titta på alla bilder hemifrån som läggs upp på sociala medier, där ser jag den finaste sidan av Luleå och allt är lite glorifierat, bara det bästa ut kakan. Egentligen har jag tappat intresset för skidåkning för längesen, men när jag ser pudersnö i Måttsundsbacken vill jag hem. Gräset som är grönare på andra sidan, ni vet. Ganska komiskt. Här lever vi i en dröm, säger Lisa Liljedahl.