Vi möter Linda Pira direkt efter att hon blivit intervjuad av ungdomar i föreningen Kultur utan gränser, som bokat in henne till Luleå Hamnfestival. Det skulle kunna vara en slump, men det är det inte.
Kultur utan gränser har valt Linda Pira för att hon är den hon är. En förebild.
För invandrare. För kvinnor. För människor i Sverige.
– När man åker runt så här långt ut i landet känner jag att får mer uppskattning. Jag skulle aldrig få ett sådant här mottagande när jag kommer hem till Stockholm, säger hon.
Det har knappt gått två år sedan hon fick pris som "Årets genombrott" och resan från okänd till störst har gått fort.
– Det gick jättesnabbt. Jag minns hur jag satt på tunnelbanan 2013 då jag haft mitt första släpp och märkte hur folk satt och glodde på mig, det var jätteobehagligt och jag förstod inte. Folk viskade och jag blev jätteirriterad "vad fan pratar alla om?". Jag tog upp en Metro och mitt ansikte syntes stort på förstasidan, berättar Linda Pira.
Efter succéerna med SVT-dokumentär, tv-programmet Lyckliga gatan och hiten Knäpper mina fingrar kallas 29-åringen för hiphopdrottning och får svara på frågor hon hunnit ledsnat på. Vi ska inte gå in på dem – det gör Linda Pira själv ändå.
– Ibland får jag stanna upp, blunda och känna "shit vad långt jag har kommit", jag hinner inte med och reflektera. När jag kommit hem efter en turné är det inte som att jag har tid att lägga mig och vila. Jag har två tvååringar som kräver all min tid och uppmärksamhet, berättar hon.
Vad gör dig så populär?
– Nu går jag in på det här trots att jag inte tänkt det; det är många kvinnor som inte har kunnat spegla sig i killarnas historier. När det har kommit en massa kvinnliga rappare kan man plötsligt stå framför spegeln och förstå. En man kan aldrig berätta en kvinnas berättelse, om att vara mamma eller så.
Du hade inte tänkt prata om det?
– Nämen, det är frågan jag alltid får – "Hur är det att vara kvinna i branschen?". Jag tycker att jag har pratat mycket om det men man kommer alltid tillbaka till det.
Innan sin egen konsert på Luleå Hamnfestival har hon kollat in Youtube-klipp från Cleos spelning dagen innan och lade märke till att hennes Knäpper mina fingrar spelades. Även hiphopeliten ser upp till henne som en "Big mama" (hennes egen beteckning) och själv vill hon ta hand om hiphopen.
– Jag känner ansvar för hiphopen – och nu kommer jag in på det här igen (skratt) – om en kvinna kommit fram så har det blivit hajpat ett tag sedan har hon blivit utbytt, i stället för att det ska växa och komma fler. Så har det inte varit för männen, där kan det vara hur många som helst. Jag känner ansvar för att hålla kvar och ta fram så många som möjligt, jag vill hjälpa andra, jobba med andra och inspirera så det blir fler och fler. Det ska jämnas ut och inte behöva komma på tal om hur det är att vara tjej eller kille, säger Linda Pira.