Den norrbottniska festivalsommaren är i full gång. Kiruna Hamnfestival inledde, följt av Luleå Hamnfestival förra helgen. Och på lördag är det, äntligen får jag väl säga, dags för Flakasand Rock & Blues Festival.
Men vi kan börja med Luleå Hamnfestival. Trots ett på förhand ovanligt svalt artistutbud (åtminstone på Norra Hamnscenen) kändes festivalen faktiskt helt ok.
Det blev kanske lite bakvänt att Movits spelade redan på torsdagen, de kändes annars som en klockren avslutningsakt. Men med tanke på att grabbarna skulle vidare till Schweiz tidigt på fredag morgon antar jag att det inte fanns några alternativ.
I övrigt bjöds det på både fågel, fisk och mittemellan. Silvana Imam och Min Stora Sorg gjorde bra ifrån sig, SommarSverige radade upp hits utan att höja festivalbesökarnas puls, Sean Banan roade (och framkallade huvudvärk) och The Unguided visade sig vara betydligt mer spännande live än på skiva.
Hertsöbandet Venegence stod för festivalens största överraskning med sin energiurladdning till framträdande, medan Maxida Märak lämnade mer att önska.
Tyvärr missade jag större delen av allt annat som festivalen erbjöd i musikalisk väg, jag hann inte med att besöka varken Bluestältet eller Cityscenen (som hade ett lokalt men betydligt mer spännande utbud av artister än sin större kollega nere vid hamnen). Men förhoppningsvis kommer det fler tillfällen att se till exempel Painted Sky och Statik Eyes på hemmaplan.
Nu är det snart helg igen, och på lördag blir det att packa kappsäcken och bege sig mot Flakasand Rock & Blues Festival. Den vid det här laget anrika festivalen på Kalixälvens strand brukar sällan svika. Trots halvtaskigt väder i fjol dansade publiken framför scenen med oförminskad styrka.
Förutom finska bluesdrottningen Erja Lyytinen torde det vara trumlegendaren Corky Laing, bekant från Mountain och West, Bruce & Laing, som är årets största dragplåster. Tillsammans med Stefan Berggren (som i fjol lirade på samma ställe med gamla Uriah Heep-trumslagaren Lee Kerslake) entrar han scenen strax innan 22.
Att man i år valt att utöka musikutbudet med att smälla upp en scen i anslutning till den välbesökta baren känns också som en kul idé.
Överhuvudtaget känns det skönt att byta staden mot skogen för en helg, under arbetstid dessutom. Jag väljer tallbar framför asfalt alla dagar i veckan.
På måndag är jag tillbaka med ett fullständigt utlåtande och lite natursköna bilder.